Genusfotografen: Lagen stoppar debatten om danska fiskporren
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-01-30
Lucka i lagen gör att vi inte kan diskutera sexistiska bilder
I fem år matade den danska sportfisketidningen ”Fisk og Fri” sina läsare med samma fiskporr varje vecka utan att någon reagerade.
I ett inlägg på min blogg ”Genusfotografen”, där jag analyserar bilder i media ur ett genusperspektiv, lät jag mina läsare ta del av den mardrömslika (kvinno)syn som möter den som bläddrar igenom tidningens webbgalleri av ”veckans fiskeflicka” Nakna kvinnor med fiskespön som på olika sätt poserar med eller slätar av likbleka, gulögda jättefiskar i skymningen. Kvinnor med fiskedrag i munnen. Kvinnor med fiskars huggtänder på väg mot sina bröstvårtor.
Mitt blogginlägg blev viralt och efter två dygn i ögat av fiskporrstormen får jag ett mejl från ”Fisk og Fris” chefredaktör. Han säger att jag får tycka vad jag vill om fiskepigerne, men att jag begått ett solklart brott mot upphovsrättslagen. Han berättar att jag kommer få en faktura på 2 000 kronor för varje dag bilderna legat uppe – och att summan kommer att fördubblas till 4 000 kronor varje dag jag drar ut på att radera dem från min blogg.
Beloppen är självklart inte juridiskt bindande. Men: han har rätt i att det jag har gjort är olagligt. Åtminstone enligt svensk lag.
I Sverige är det lagligt att publicera andras bilder i anslutning till en kritiskt granskande text, så länge kritiken sker i tryck. Om bildkritiken sker på internet, krävs upphovspersonens – den kritiserades – tillstånd. Samma fiskporranalys vore alltså fullt laglig i vilken tryckt publikation som helst – och förbjuden på internet.
Den här luckan i lagen uppstod 2005 när den svenska upphovsrättslagstiftningen skulle harmoniseras med EU:s och återfinns under paragraf 23, punkt 2 i upphovsrättslagen: ”offentliggjorda konstverk får återges ... i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form”.
Tanken: Att stärka upphovsmannens rätt till erkännande och ersättning i en potentiellt skenande digital värld. Konsekvensen: Att vi i Sverige, som har världens äldsta tryckfrihetsförordning, går runt med en öppen gylf i vår yttrandefrihet.
Det här är andra gången någon fallit för frestelsen att tysta, utpressa eller bara trycka till mig med hjälp av brister i upphovsrättslagen.
Vi översvämmas dagligen av bilder via tidningar, reklampelare, tv och internet. Vem som helst med pengar kan köpa plats och sprida sina budskap.
Och bilder påverkar oss. De talar om för oss vilka vi ska vilja vara och vad som är normalt, önskvärt och begripligt beteende ur en samhällskontext. På det sättet är de en maktfaktor, och bildskapare aktiva samhällsbyggare. Att vi inte kan använda oss av internet för att kritisera bilder är demokratiskt uselt på flera plan. Det finns fler än jag som är förvirrade angående lagstiftningen, som velat lägga ut bilder för att kritisera och skapa debatt men inte vågat på grund av den överhängande risken att bli skadeståndsskyldig.
Min största kritik mot ”Fisk og Fri” var att kvinnliga pinuppor i landets största tidning om en hobby, sänder ut budskapet att det är en företrädesvis ”manlig” hobby, där kvinnor är välkomna som objekt, inte subjekt.
Det här är ett problem med objektifiering: Att den allra vanligaste bilden i mediebruset är en kvinna som utstrålar ”jag är till för dig”, är en av anledningarna till att kvinnliga journalister, författare och debattörer hamnar i toppen av Flashbacks lista över Sveriges 100 farligaste kvinnor (medan kvinnor som mördat hamnar på plats 76 och 77).
Ett konstant bildflöde av passiva, behagande kvinnor bidrar till att som kvinna räcker det att ha en åsikt för att uppfattas som aggressiv.
Tomas Gunnarsson