Vatten = politik
Anil Natidoo och Lasse Karlsson: Diskussionen får inte tas över av teknokrater och företagsledare
Den här veckan är världens vattenelit ännu en gång i Sverige. För sjuttonde året i rad arrangeras Världsvattenveckan i Stockholm.
”Här möts vattenvärlden” säger marknadsförarna belåtet, medan evenemanget i verkligheten mer och mer liknar en tummelplats för företagsvärldens intressen. Det är därför som aktivister inom nätverket ”Ta tillbaka vattenförsörjningen i allmän regi” (Reclaiming public water network) också kommer till Stockholm den här veckan.
Under många år har vattenveckan i Stockholm främst setts som ett teknokratiskt initiativ, men då arrangemanget har blivit allt mer politiserat anser rörelsen för rättvis tillgång till vatten att det är nödvändigt att en mångfald av röster kommer till tals. Nya kontakter kommer också att knytas med svenska aktivister och i morgon, torsdag, hålls ett offentligt möte i ABF-huset i Stockholm för att försöka bredda debatten.
Vatten är en fråga på liv och död för miljarder människor i de delar av världen som lider under ”vattenstress”. Dessa människor är också de mest marginaliserade vilkas intressen sällan representeras av någon, varken i hemlandet eller på global nivå. Men dessa människors röster måste höras och förstås av beslutsfattarna och vi uppmanar Vattenveckans organisatörer att ta krafttag för att medverka till en sådan utveckling.
Vårt budskap till arrangören, Stockholm International water institute, är enkelt: Varje diskussion och beslut utan att de närmast berörda medverkar riskerar att göra ont värre. Initiativet till Världsvattenveckan togs från början av Stockholm Vatten, som drivs i allmän regi men som nu hotas av uppstyckning och privatisering av den nya politiska majoriteten i Stockholm. Ändå förekommer det under veckan bara en marginell diskussion om hur den allmänna vattenförsörjningen ska kunna stärkas och förbättras – trots att 95 procent av världens vattenförsörjning drivs i allmän regi. I stället har arrangörerna uppenbarligen tagit till sig tron att världens vattenproblem bara kan lösas i en privat, marknadsorienterad framtid. Detta är en farlig och kortsiktig vision. De sociala rörelser vi arbetar med motsätter sig den med stor kraft.
Ett problem är att Världsvattenveckan är så exklusiv. Vanliga medborgare göre sig inte besvär. Priset är avskräckande, till och med för aktivister från de rika länderna.
Kostnaden för en deltagare är mer än 10?000 kronor (halva summan är konferensavgiften) och då är inte några reskostnader inräknade. Världsvattenveckan kan knappast bli en plats där världens vattenfolk möts, när enbart konferensavgiften utgör mer än en årslön för de miljarder av människor som är mest berörda av den globala vattenkrisen.
Vattenveckan i Stockholm har alltså blivit det ställe där betydelsefulla beslut om vattenanvändningen tas och globala vattenuppgörelser görs – men där dörren är stängd för dem som är mest berörda. Däremot är dörren vidöppen för dem som har pengar. Bland årets tre ledande sponsorer finns Nestlé, en av världens fyra största flaskvattenföretag. Det är ansvarigt för massiva vattenuttag världen över och därmed också för åtföljande miljöproblem från denna industri. För 300?000 kr sägs i Världsvattenveckans egna publikationer att Nestlé som sponsor kan ”...öka ert företags uthållighetsprofil, växa på nya marknader och skapa kontakter med beslutsfattare och kunder”.
Kunder, marknader och företags uthållighetsprofiler – detta är livsfarliga ord när vi diskuterar något så fundamentalt som vatten. Vi anser att vatten är en mänsklig rättighet och ett gemensamt ansvar. Vatten måste behandlas på ett annat sätt än de varor vi köper och säljer på marknaden i vår globaliserade värld. Om vi inte ser på vatten med andra ögon, med respekt och till och med vördnad, kommer umbärandena att fortsätta och öka.
Detta är skälet till att vi inte får lämna över diskussionen till teknokrater och representanter för den globala vattenindustrin om vi vill uppnå långsiktigt hållbara lösningar för framtida generationer.
