Läslampan brinner, Mannefred!
Med nästan 500 miljoner kronor i ökat stöd till folkbildningen i årets statsbudget har jag svårt att känna igen mig i Hans Mannefreds synpunkter på regeringens politik (Aftonbladet Debatt den 29 juli).
Om stödet till folkbildningen är måttet vi mäter läslampan med vill jag hävda att den brinner!
Den svenska bokmarknaden har haft en enormt gynnsam utveckling under senare år. Den sänkta bokmomsen har inneburit lägre priser än tidigare, pocketutgivningen har expanderat dramatiskt och försäljningen av böcker har fortsatt att öka för varje år. Både utbud och tillgänglighet av kvalitetsböcker för barn, ungdomar och vuxna har utvecklats.
En statligt finansierad utgivning av barn-, ungdoms- och vuxenlitteratur till lågpris har mot den bakgrunden inte längre samma giltighet som den hade på 70-talet, när den infördes.
Kulturpolitiken behöver utvecklas i takt med allt detta nya. Jag menar att i samma stund man slutar att forma och ompröva kulturpolitiken går den också i stå. Ett ensidigt förvaltande perspektiv på politiken innebär i realiteten att en betydande del av kulturens uttryck inte ges plats. Strukturerna för litteraturen och läsandet har förändrats och de statliga stödformerna behöver anpassas till nya förutsättningar och behov.
Regeringen kommer även i fortsättningen att prioritera läsning och läsfrämjande insatser – därom är jag och mina kollegor i alliansregeringen helt överens!