Hur tänker ni när ni gör löpsedeln?
Hur tänker ni när ni formulerar en löpsedel som den härom dagen?
”Unga kvinnor i stor undersökning: Vi vill ha hårdare tag i sängen, killar.”
Den uppenbara tolkningen jag gör är att unga tjejer vill ha mer hårdhänt och våldsamt sex än de får idag.
Hur tolkar man det som ung och sexuellt osäker tonårskille? ”Hoppsan här har jag hållit på med vanligt sex. Jag måste vara världens mes. Här gäller det att bli mer brutal, lite spö under akten kanske”.
Hur tolkar man det som ung och sexuellt osäker tonårstjej? ”Shit, jag som redan har bjudit till med analsex, hjälp vad behöver jag göra nu?”
Hur tolkar man det som våldtäktsman? ”Vad bra! Jag visste väl att de innerst inne gillar att jag ger mig på dem. Skriken är bara av vällust.”
När man sen läser artikeln i tidningen och kollar hur frågan är ställd i undersökningen, står det ”Tycker du det är skönt när din partner är lite hårdhänt?”. I min värld är det mil mellan den formuleringen och hur löpsedeln är formulerad.
Ni tapetserar Sverige med tusentals löpsedlar varje dag. Tycker inte ni att ni har något sorts ansvar? De flesta moderna företag har insett att det är schysst att tänka på sina konsumenter och de människor man möter.
Hur tänker ni?
Klockren Irak-analys av Jan Guillou
Jag vill meddela att jag tycker det är trevligt med Jan Guillous kolumner i Aftonbladet. Analysen nu senast av Irakkriget och anhängarna till kriget som vägrar låtsas om oljan är klockren.
Just de två punkterna med kameleontbeteendet bland liberala debattörer för att anpassa sitt odelade stöd till krigsivern samt det faktum att terrorismens rekrytering i mellanöstern ökat markant i samband med
Irakkriget borde vara ett lätt exempel på inkonsekvens att identifiera för flertalet med ögon och/eller öron, men är ändå tydligen ändå så svårt för många i vårt samhälle att sortera in oljans betydelse för vissa skribenters mycket märkliga krigsstöd.
Svar: Jan Guillou är en väldigt klok och skarp debattör med en vass penna. Jag är glad och stolt över att han skriver i Aftonbladet på söndagar.
Använd svenska språket i tidningen
Jag håller fullkomligt med D. Karlsson i Aftonbladet 11 mars att vi ska använda svenska språket i våra tidningar. För några år sedan framhöll jag för Anders Gerdin att jag ansåg att namnet ”Family” var fel titel både i bilagan och i ordinarie tidningen.
Det finns många bra titlar: ”Familjeliv”, ”Vår familj”,”Fram för familjen”, ”Familjeträffen”, ”Familje-nytt”, med flera.
Tänk till! Eller varför inte utlysa en tävling bland läsarna om redaktionen inte själv klarar av namnfrågan.
Det fanns en gång en gratistidning som hette ”Stockholm News”. Många trodde det var en engelsk tidning. Men så fick den ju också läggas ner.
Kanske borde man döpa om ”Aftonbladet” till ”Evening News”. Ligger inte det engelska namnet litet bättre i munnen?
Svar: I fredags bänkade sig nästan två miljoner svenskar framför tv-programmet ”Let’s dance. De som inte gillar dans tittade kanske i stället på ettans ”Legally blonde”. Eller kanske bläddrade de i något magazine som de köpt på vägen hem.
Det jag vill säga är att svenska folket i dag har en kunskapsnivå som gör att de faktiskt förstår utländska ord och titlar.
Och vilka ord är svenska och vilka är inlånade?
Min 16-årige son frågade mig häromdagen om jag visste vilka ord som tillhör de allra äldsta i svenska språket. (Han hade tittat på Fredrik Lindströms program).
Nej, svarade jag. Jo, svarade han, bland de allra äldsta är arsle och knulla. Det kanske är tur att vi importerat lite andra ord också.
