Låt oss sprida våra dödas aska som vi vill
Debattören: Begravningslagstiftningen behöver reformeras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-05-02
DEBATT. I sin nuvarande utformning orsakar begravningslagstiftningen onödigt lidande för efterlevande. Detta då rätten att förvara, dela eller sprida aska efter en älskad persons bortgång är starkt kringskuren. Dessa lagar behöver därför revideras i grunden.
Försök föreställa er sorgen hos de föräldrar som miste sin dotter för att sedan bli informerade om att det inte är tillåtet att förvara askan efter sitt älskade barn hemma – trots att det var dotterns och föräldrarnas gemensamma önskan. Eller känn maktlösheten hos den man som miste sin maka utomlands och som vid hemkomsten fick urnan beslagtagen och tvångsbegravd, av samma skäl.
Dessa är autentiska exempel på konsekvenser av den nuvarande begravningsordningen.
Nuvarande lagstiftning formulerades 1990 och är starkt präglad av det faktum att Sverige då hade en statskyrka. Sedan dess har statskyrkan avskaffats, antalet som betecknar sig själva som icke-religiösa ökat och många nya svenskar med andra livsåskådningar tillkommit.
Den nuvarande lagstiftningen bygger på traditionellt kristna föreställningar, något som i dag är olämpligt eftersom staten ska vara religiöst neutral. Det är därför hög tid att omformulera begravningslagstiftningen med utgångspunkten att önskan hos den avlidne och de efterlevande i så stor utsträckning som möjligt inte ska förhindras av religiösa föreställningar de själva inte omfamnar.
Ett självklart första steg vore att kommunalisera begravningsverksamheten, så att begravningar inte längre administreras av Svenska kyrkan utan av en neutral aktör under allmän demokratisk kontroll.
Utöver detta behöver lagstiftningen kring hur aska får hanteras reformeras. I dag kremeras över 80 procent av avlidna i Sverige. Efter askberedning återstår endast stoft av den avlidne då material som spikar, proteser och annat avskiljs och återvinns. Askan av kremerade överförs sedan till urnor.
Hanteringen av denna urna omgärdas i dag av onödigt stränga regler. Till exempel får man inte förvara askan av en älskad person i hemmet. Det finns inga rationella skäl för denna ordning. Vidare tillåts hemförvaring av urnor i en rad andra länder, t ex i Storbritannien och i en rad amerikanska delstater. Till och med Påven tillåter ”i allvarliga och exceptionella fall” hemförvaring av urnor.
Förutom hemförvaring måste efterlevande i Sverige ha särskilt tillstånd om de önskar att dela askan, ett inte ovanligt önskemål bland invandrade som kan önska få sin aska spridd i två länder, eller bland föräldrar som vill begrava askan efter sitt avlidna barn i två familjegravar.
Vill anhöriga sprida askan själv krävs för närvarande särskilt tillstånd om egen spridning. Dock går det bara att få tillstånd för spridning på naturområden eller i hav och sjöar med visst avstånd från land. Detta trots att stoftet inte miljömässigt skiljer sig från annan aska. Spridning borde därför snarare vara en fråga som huvudsakligen berör efterlevande och i enlighet med den avlidnes önskemål.
Vad gäller jordbegravningar, tillhör de flesta begravningsplatser av historiska skäl Svenska kyrkan. Bestämmelser om hur gravar får utformas lämnas därför upp till olika kyrkogårdsförvaltningar, gällande allt från gravstenars utformning till gravens utseende. Den kristna förvaltningen gör att reglerna formats ur kristna föreställningar, något som förstås kan vara diskriminerande.
Dagens begravningslagstiftning är starkt präglad av den kristna delen av svensk historia, inte av nutida människors önskemål. Men att staten håller stenhårt i traditioner är olyckligt då det kommer till en så känslig aspekt av människors privatliv.
Inom hälso- och sjukvård beaktas känslan för sammanhang. Den inbegriper ledorden begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Med nuvarande otidsenliga begravningslag och förordning finns få eller inga möjligheter att uppnå dessa ledord för de som förlorat en älskad person.
Frågan om gravskick som passar medborgarna är en ren anständighetsfråga som inte är partipolitisk alls. Vi uppmanar därför regeringen att snarast ta itu med reformarbetet.
Anna Bergström, ordförande Humanisterna
Ulf Gustavsson, förbundssekreterare Humanisterna
Patrik Lindenfors, styrelseledamot Humanisterna
Birgitta Wallin, ceremoniansvarig Humanisternas styrelse
Så här skriver du en debattartikel
Höj din röst – filma och mejla hojdinrost@aftonbladet.se