Ny utrikesminister är inte nog – vi vill ha en ny utrikespolitik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-02-18
Hans Linde (V): Dags för S att göra ett vägval
Sverige står inför ett vägval. Ska vi bygga ett Sverige baserat på rättvisa och solidaritet eller ska vi fortsätta föra en politik där marknadens girighet får styr samhällsutvecklingen? Detta vägval syns även inom utrikespolitiken. Vänsterpartiet är tydliga, vi förväntar oss att en ny regering på centrala områden kommer stå för en annan utrikespolitik.
Vi vill att nästa regering ska föra en utrikespolitik grundad i solidaritet. De ekonomiska klyftorna ökar snabbt och idag äger de 85 rikaste personerna lika mycket som de 3,5 miljarder fattigaste på jorden. Alltför många går fortfarande hungriga, alltför många kvinnor dör i samband med en förlossning, alltför många lever i fattigdom.
Förändring är möjlig. Vi kan bli generationen som utrotar fattigdomen. Men då krävs politiskt ledarskap och politisk vilja. Vi behöver ett bistånd som utgår från de fattigastes perspektiv och som minskar klyftor inom och mellan länder. I den borgerliga regeringens arbete med att reformera svenskt bistånd har de fattigaste glömts bort. Mer bistånd går idag till Migrationsverket än till Afrika söder om Sahara.
Vi behöver en utrikespolitik som sänder en tydlig signal av hopp till dem som lever under ockupation. Nästa regering bör erkänna Palestina och Västsahara. Vi vill se en regering som både kan stå upp för ett medlemsperspektiv för Turkiet och uppmärksammar de stora problem som landet står inför när det kommer till respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi vill se ett Sverige som spelar en central roll i arbetet för fred och som engagerar sig i försöken att hitta politiska lösningar på de väpnade konflikterna i Syrien, Afghanistan och Somalia.
Vi vill se en feministisk utrikespolitik. En utrikespolitik som ser ojämlikheten mellan män och kvinnor och en utrikespolitik som sätter kampen för jämställdhet högst på sin dagordning. Vi vill att minst 50 procent av biståndet ska gå till kvinnor och minst 10 procent av biståndsbudgeten ska öronmärkas för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Sen 2006 har andelen av biståndsbudgeten som går till preventivmedel, sexualupplysning, säkra aborter och mödravård minskat. Nästa utrikesminister får aldrig tystna i försvaret av aborträtten.
Vi vill se en svensk säkerhetspolitik som ser att väpnade konflikter drabbar män och kvinnor på olika sätt och i olika utsträckning. Men som också ser att kvinnor är centrala aktörer i arbetet med att bygga fred. Vi vill att nästa regering tillsammans med civilsamhället tar fram en ny och skarp svensk handlingsplan för FN-resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.
Vi vill att de modiga HBTQ-aktivister som världen över slåss för sina rättigheter ska känna att de har en allierad i Sverige. Samtidigt som vi upprörs över utvecklingen i Ryssland och Uganda, så har biståndet till arbetet med just hbtq-frågor minskat de senaste åren.
Vi vill se en utrikespolitik för nedrustning. Nästa regering ska stå upp och försvara svensk militär alliansfrihet, istället för att i tystnad steg för steg urholka den. Vi vill att nästa regering förbjuder vapenexport till diktaturer, krigförande stater och regimer som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige har aldrig sålt så mycket krigsmateriel som under de två senaste mandatperioderna.
Det är Vänsterpartiets övertygelse att Sverige kan göra skillnad i världen. Men det är också vår övertygelse att det bara är en rödgrön regering som kan genomföra en kursändring i svensk utrikespolitik. Därför är vi tydliga med att vi vill se en regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Tyvärr är vi ensamma bland oppositionspartierna om att ge ett sådant tydligt besked i regeringsfrågan.
Socialdemokraterna har nu ett val att göra. Om man väljer att regera med borgerliga partier kommer man inte att kunna föra en utrikespolitik grundad i solidaritet, jämställdhet och fred. Man kommer knappast att erkänna Palestina tillsammans med Jan Björklund eller få med sig Centern på ett förbud av vapenexport till diktaturer. Ska vi inte bara byta utrikesminister, utan också byta utrikespolitik. Då krävs ett starkt Vänsterparti.
Hans Linde,
Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (V)