"Det gäller livet för John och Mary"
Inge Gerremo skriver om de som drabbas värst av klimatförändringen
Nyligen publicerade FN:s klimatpanel, IPCC, sin nya delrapport. Där slås ånyo fast att människans utsläpp av växthusgaser redan påverkat livet på jorden.
Om inget drastiskt görs riskerar en miljard människor svält, vattenbrist och svåra översvämningar på grund av klimatförändringarna. Hårdast drabbas Afrika.
Experter talar om behovet av ökat miljöbistånd. Det är utmärkt. Men vad innebär detta för mina tidigare vänner i Kenya, småbrukarna Mary och John Githonga från Othaya?
De bor i förhållandevis bördiga delar av de cirka 15 procent av Kenyas markområden som i dag går att odla. Resten av landet är torra och halvtorra områden. IPCC-rapporten pekar nu tydligt mot att dessa 15 procent, som dagens 35 miljoner – och morgondagens kanske 50 miljoner – kenyaner, ska leva på och av snart kan minska till 10 procent.
Under tiden pågår FN-diskussioner om vems felet är att situationen ser ut som den gör och vem som ska betala. Detta är i och för sig viktiga diskussioner där i-världen måste ta sitt ansvar för den utveckling som snabbt gett oss välstånd på ”lånade pengar” men lämnat andra utanför. Men att enbart förlita sig till de diskussionerna hjälper inte Mary och John och deras familj särskilt långt. För dem räcker inte övergripande miljöinsatser. De behöver handfasta råd om hur ett jordbruk i förändring kan bedrivas som komplement till det unika kunnande om djur och grödor de själva besitter.
Afrika är det verkliga sorgebarnet när det gäller jordbruksproduktion och förmåga att försörja sin egen växande befolkning. Afrika kan i dag enbart försörja sin landsbygdsbefolkning med mat medan stadsbefolkningen får sitt livsmedelsbehov täckt utifrån.
Trots en snabbt växande befolkning är Afrika till stora delar glest befolkat. Fortfarande finns en stor potential för nyodling men framför allt stora möjligheter till ökad produktivitet. I det avseendet är framtidsutsikterna betydligt ljusare än i Asien.
Det är om detta en viktig del av klimatdiskussionen och svältproblemen i Afrika nu också bör handla.
Hur ska Afrika få fram ledare som vill och vågar driva på en utveckling som möjliggör för olika intressegrupper att komma till tals? Hur ska de afrikanska ledarna förmås att verkligen satsa på en jordbruksutveckling som grund för framtida välstånd?
Särskilt viktigt är att Mary och John får högre priser för sina jordbruksprodukter och äntligen slipper subventionera den politiska elitens och stadsbefolkningens utveckling.
Mary och John, och framför allt deras arvtagare, behöver också få tillgång till ny kunskap. Hur kommer miljömässigt hållbara brukningsmetoder att se ut när klimatet blir varmare och vattentillgångarna mindre?
De närmaste åren behövs sannolikt bara smärre tillskott till den kunskap de redan har för att uppnå betydande produktivitetshöjningar. Utmaningen ligger främst i att kunna lösgöra det entreprenörskap som de flesta bönder besitter men så sällan fått utlopp för i Afrika.
Mer än något behövs en stabil politisk situation som inger framtidshopp. Viktigt är också att få bukt med den alltmer alarmerande hiv/aidssituationen.
Detta är vad framtida klimatinsatser i bland annat Afrika kommer att behöva handla om, ett tydligare fokus på jordbrukets förutsättningar och möjligheter. Först när de ger resultat i Mary och Johns verklighet kan vi tala om framgång.
Dagens debattör
