Skärp kommunernas ansvar vid mobbning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-09-18
Debattörerna: De ansvariga ska inte kunna slingra sig undan kritik
DEBATT. Varje dag kränks och mobbas mer än 50 000 barn i skolan, i genomsnitt två barn i varje klass. Varje år tar 45 unga under 20 års ålder sitt liv, det motsvarar nästan ett barn i veckan.
Mobbningen sker såväl i skolan som på nätet, där unga tillbringar mycket tid. Aftonbladets pågående granskning av mobbningen på nätet, det som kallas för näthat, visar att en av tre unga mellan 10 och 16 år säger att de drabbats av kränkningar på nätet. Och nästan inga polisanmälningar utreds.
Ingen accepterar mobbning, vare sig i skolan eller någonstans. Det finns ingen lärare som tycker att mobbning är okej. Inga förälder vill att deras barn ska mobba eller bli mobbad. Ingen skolledare eller skolpolitiker önskar att det ska förekomma i deras skolor. Ändå fortsätter det.
Gränserna mellan skolan och fritiden är inte lika tydliga på internet som i den fysiska verkligheten. Och det kan vara svårt att separera det som sker på internet från det som sker i den fysiska skolmiljön.
Enskilda lärare kan inte ensamma ta hela ansvaret också för elevernas psykiska hälsa. För detta behövs en organisation med tydliga, avgränsade arbetsuppgifter, engagerad skolledning, närvarande elevvårdspersonal, kunskap och ett nära samarbete med vårdnadshavare. Det är också viktigt att lärare får stöd och uppbackning av skolledning och huvudman när man ingriper för att stoppa bråk och mobbning.
Mobbning är framför allt ett strukturellt problem. Lagen säger att det ska råda nolltolerans mot kränkningar och mobbning i skolan, men: vad ska människorna i skolan göra för att nå den nolltoleransen? Vem ska man vända sig till när man själv, eller ser någon annan, bli utsatt för kränkningar och mobbning? Vems är ansvaret för att stoppa mobbning på en skola? Det leder också till frågan om vem är skolans huvudman?
Det är en central fråga. Huvudman är den som äger skolan. I de flesta fall kommunen. Oavsett vem som äger skolan finansieras den med den skatt vi alla betalar. Och det är huvudmannens ansvar att alla skolor följer skollagen och genomför lagens krav på nolltolerans mot kränkningar och mobbning.
Så länge antalet kränkta och mobbade barn tycks vara konstant måste riksdagen ta ansvar för att lagarna följs. Också riksdagen måste vara tydlig med att prioritera tryggheten i skolan, kräva att huvudmännen ser till att personalen har nödvändig kunskap, organisation och arbetstid för att uppnå den nollacceptans mot kränkningar och mobbning man själv beslutat om.
Huvudmännens ansvar måste skärpas med lagstiftning. Oavsett vem som är huvudman ska det inte gå att slingra sig undan ansvaret för en trygg, mobbningsfri skola. Statens myndigheter Skolinspektionen och Barn- och Elevombudet arbetar intensivt med att granska och bedöma enskilda brister, medan huvudmän söker olika sätt att undvika kritik för att kränkningar och mobbning inte stoppas. Samtidigt vet vi att SKL har gett kurser om hur myndigheternas kritik ska kunna kringgås, och hur man kan ta försäkringar mot eventuella krav på skadestånd.
Det är åtgärder som också de visar hur huvudmän torpederar riksdagens lagstiftning. Vi har fått uppgifter om att detta verkar upphört på flera håll. Om det inte redan skett överallt, så måste detta stoppas nu.
Claes Jenninger