Vargen – förföljd och missförstådd
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-20
Tro aldrig någonsin att tjuvjakten avtar, om det blir laglig jakt på varg. En del av de mest fanatiska jägarna kommer aldrig att ge sig förrän den sista vargen är skjuten, skriver Ylva Christina Esbjörs.
Vargdebatten liknar en häxprocess, där en stor del av jägarkåren nu kräver jakt på varg.
Är vi säkra på att vi säkerställt minimum antalet av 200 vargar som var målet som en grund för en livskraftig vargstam?
Många vargar lever mycket farligt i dag och många valpar dör det första levnadsåret.
Det skrivs ideligen artiklar i tidningarna där människor ställs emot varandra i valet om vargen ska få finnas eller försvinna för alltid från jordens yta. En del jägare skryter till och med om att de har medvind just nu och uppmanar människor att skriva till myndigheter och media. Min teori är att majoriteten av svenska folket anser att vargen tillhör vår ekologiska mångfald, att den är en viktig länk i näringskedjan och därför vill vi ha vargen kvar även till kommande generationer. Vargen ska aldrig behöva be någon om ursäkt för sin existens.
Många jägare eggar varandra och allmänheten med hur vargen ställer till med problem för både bönder och jägare. De berättar gamla skrönor om hur farlig vargen är och att den kommer att ta både husdjur och barn.
Vargjägarna till och med hotar oss som värnar varg, med att om vi fortsätter att ”krama varg”, så kommer det att bli ännu mer tjuvjakt dvs. ännu mer SGT (skjut, gräv, tig) i skogarna. De hotar oss för att få oss att tiga.
De ”problem” som de talar om är ju ofta självförvållade, då en del av jägarna vägrar tillämpa förebyggande åtgärder som att ha pingla på hunden eller helt enkelt ha hunden i band. Om man väljer att jaga med lös hund måste man ju vara införstådd med riskerna. För vilken matte eller husse är så oklok att de vill offra livet på sin hund för en stund jakt och frihet i skogen, när man vet att risken finns att hunden möter varg?
Vargjakt kan aldrig tillåtas så länge vargstammen är så förföljd och oönskad. Tro aldrig någonsin för en sekund att tjuvjakten avtar, om det blir laglig jakt på varg. En del av de mest fanatiska jägarna kommer aldrig att ge sig förrän den sista vargen är skjuten.
En del människor är så dumdristiga att de ylar och lägger ut mat för att locka vargen till sig för att fotografera den. Detta ofog måste omedelbart få ett slut. Vargen kan få ett oskyggt beteende med oönskade konsekvenser. Ibland undrar jag om det är just det som vargmotståndarna vill uppnå för att få anledning att ansöka om skyddsjakt och legal jakt, som dessvärre verkar bli vanligare.
Tjuvjakten är en stor orsak till många av de problem som vi har i dag, med splittrade familjegrupper.
Ungvargar som saknar föräldrar och aldrig lärt sig jaga blir ouppfostrade, vilsna och hungriga och söker sig helt naturligt till byarna för att leta lättåtkomlig mat. Ungvargar stöts även bort av sina föräldrar när de fått en ny kull valpar. Vargen är mycket nyfiken, den hävdar revir, men den är aldrig aggressiv annat än när den känner sig hotad och behöver försvara sig själv och sin familjegrupp.
För att undvika missförstånd med rovdjurens olika signaler, bör allmänheten få mer information. Särskilt värdefullt är det att våra barn får saklig information om våra rovdjur och deras naturliga beteende.
Det är hög tid att damma av och pensionera sagan om Rödluvan och vargen.
Det är glädjande att en del tamdjursbönder börjar tillämpa förebyggande åtgärder för att skydda sina djur från rovdjursangrepp. Men det finns fortfarande bristfälliga stängsel på de flesta håll där vargangrepp skett. Det borde vara ett absolut krav från myndigheter och politiker att alla tamdjursägare skyddar sina djur inom väl fungerande rovdjurstängsel, har vallhund eller lamadjur. Det innebär på sikt att vi har möjlighet att minska konflikterna mellan människa, tamdjur och rovdjur. På sikt kommer det förhoppningsvis även att innebära att rovdjursdebatten ”klingar av” och att vi kan leva sida vid sida med naturen och alla de djur som bor där.
Mitt hjärta gråter varje dag för allt lidande som människor utsätter djuren för. Djuren kan aldrig föra sin egen talan utan de behöver människor som står på deras sida och försvarar deras rätt till sina egna liv.