Sofia Åkerberg: På 30 dagar har inte en enda avgång hållit tidtabellen!
Inför den senaste beskrivningen av klimathotet säger många stolt i att de hellre tar tåget eftersom det är ett miljövänligare alternativ till bilen. De tycker att det är trevligare att läsa tidningen i lugn och ro än att sitta fast i bilköer. Och visst, jag läser också hellre än sitter fast i bilen. Men hur kul är det att läsa samma tidning fem gånger på järnvägsstationen för att tåget ständigt är försenat?
Skall tåget kunna konkurrera med bilen måste tidtabellen kunna uppfattas som ett mer eller mindre seriöst kontrakt mellan biljettköpare och SJ och inte som ett skämt.
Efter tillräckligt många upprepningar förvandlas utropet ”SJ beklagar denna försening” snarare till ett hån än en uppriktigt menad ursäkt.
Jag vill gärna resa och inte minst pendla (jag bor i Arboga och arbetar i Örebro) mer miljövänligt men som situationen ser ut idag skulle man kunna tro att SJ egentligen arbetar åt Sverige förenade bilindustrier.
Alla som jag pratat med som har möjlighet att utnyttja något annat färdmedel än tåget (buss eller bil) för sina pendlingsbehov gör detta.
Låt mig förtydliga: ingen i min bekantskapskrets som inte är absolut tvungen till detta utnyttjar SJ för dagliga resor.
Sedan jag köpte mitt nya periodkort har jag ”roat” mig med att hålla exakt ordning på när mina dagliga tåg ankommer. Med några dagar kvar på en 30-dagarsperiod är resultatet minst sagt nedslående.
Inte en enda avgång har hittills ankommit till stationen enligt tidtabellen.
Jag kan bara vara tacksam över att jag endast åker mellan två intilliggande stationer och inte behöver göra några byten. I Arboga måste resenärer från Örebro som skall vidare mot Eskilstuna byta tåg. Enligt tidtabellen skall de ha sju minuter på sig vilket borde vara nog kan man tycka. På 14 avgångar har tåget ankommit inom dessa sju minuter fem gånger. Nio avgångar (drygt 60 procent) har alltså varit mer än sju minuter försenade. Ibland inväntar det andra tåget, men allt som oftast måste dessa resenärer fortsätta med buss.
Morgontåget utgår från Västerås och skall alltså bara ha varit på väg i en knapp timme när det ankommer till Örebro.
Av 19 avgångar har en (1!) varit mindre än fem minuter försenad. Tre gånger inom loppet av mindre än en månad har detta tåg varit minst 20 minuter försenat.
I genomsnitt har alla avgångar under dessa knappt 30 dagar varit lite drygt 10 minuter försenade. Undantar man de som varit mer än 20 minuter försenade och som man kan begära att få en viss återbetalning för (i värdecheckar som bara går att utnyttja i den SJ-butik som inte finns i Arboga) är den genomsnittliga förseningen fem minuter. Med en snabb överslagsräkning kommer man fram till att dessa enskilt små förseningar vid årets slut representerar en arbetsvecka.
40 timmar av mitt år har således gått åt till att stå på perronger eller sitta på stillastående tåg.
För många är det enda kollektiva pendlingsalternativet tåget. Men om tåget skall kunna uppfattas som ett inte bara miljövänligt utan också seriöst alternativ till att sitta ensam i en bil (jag arbetar på en liten arbetsplats och är den enda som bor i Arboga) måste tidtabellen kunna hållas bättre än vad som sker idag.
Att känna sig bestraffad för att man vill välja miljövänligt är inget bra incitament.