Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

”Håll mig utanför dina kletiga lögner, Eriksson”

Marcus Birro svarar Per Eriksson om "författare-körkort"

Per Eriksson anser sig vara en tolerant och fördomsfri konstnär (Aftonbladet Debatt den 17 juni). En sådan där som inte behöver klanka ner på andra. Det är därför en aning märkligt att han i första meningen lyckas med bedriften att klassificera mitt författarskap som föga värt något.

Den ena konstnärshanden vet tydligen inte riktigt vad den andra gör.

Och gränsen för en debatt går väl någonstans vid när man försöker klistra på någon värderingar, tankegångar och åsikter som denne någon inte har!

Så när Eriksson skriver ”I Birros idealvärld existerar inte Jack Kerouac, The Clash, James Joyce eller Sex Pistols” är det dags att höja tonen ett snäpp. Då börjar det faktiskt bli allvarligt.

Det där är mina litterära och musikaliska förebilder och hjältar! Där ska inte någon Eriksson komma och försöka få det att framstå som att jag rider på någon högkulturell häst och tilldela mig värderingar jag inte har!

Jag är själv en ytterst autodidakt, självlärd, författare. Jag har alltid satt ett värde i det. Skäms, Eriksson, för dina försök att måla mig i dina egna färger. Måla gärna dina egna tavlor men håll mig utanför dem. Håll mig utanför dina kletiga lögner.

I tider när det går att schackra med allt ville jag tända en fackla för litteraturens oerhörda värde. Jag ville visa att det finns, eller borde finnas, ett rum där man inte schackrar, där allt inte handlar om pengar, där det finns viktigare värden än nakna såpastjärnor på omslag, effekter och kändisskskap.

Jag ville visa att litteraturen är för värdefull för att överlämnas åt dem som inget vill med den, mer än att fortsätta gå på gratispartyn i Stockholms innerstad.

Det var allt jag ville.

Nu rycker de politiskt korrekta, de mediahungriga, de ständigt rättänkande, de småsinta till försvar, inte för trösten, igenkänningen och självspeglingen i litteraturen som jag trodde utan mot mig som författare och ingår därmed indirekt som ett led i vulgariseringen av det kulturella uttrycket, det kulturella språket.

Det är tragiskt. Det är Sverige 2007.

Läs alla inlägg här: