Lärarna: Klass 9A smutskastar oss
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-25
Lärarnas riksförbund: Vi krävde ny och bättre utbildning redan 2004
Den nya omgången av tv-serien ”Klass 9A” i SVT visar en akut lösning för att lyfta svensk skola. Det behövs fler insatser. Att svensk skola brottas med stora problem är känt. Det är dock helt fel att säga att svenska lärare inte räcker till.
De som ansvarar för svensk skola sedan 20 år är Sveriges kommuner. Av erfarenhet vet jag att det på alltför många håll inte har satsats tillräckligt på att ge alla elever rätt förutsättningar från början. Rätt förutsättningar från början är enligt min mening konsten att kunna läsa, räkna och skriva redan på lågstadiet. Rätt förutsättningar är att ge elever med särskilt behov av stöd. Det är naivt att tro att man i årskurs 9 kan reparera det som gått fel redan i skolstarten.
I fallet med klass 9 A i Örebro kan man fråga sig var skolledarna varit då en klass tillåtits halka efter andra kamrater i samma ålder? Varför låter man en enskild lärare i en enskild klass stå till svars för tillkortakommanden som politikerna inte tagit ansvar för? Varför ställs inte de högst ansvariga, politiker och skolledare, till svars för att både elever och lärare på alltför många håll har en ohållbar situation?
Det är däremot helt rätt att lyssna på lärarna. Att som i serien ”Klass 9A” ge kvalificerade lärare möjlighet att på ett strukturerat vis sprida sina kunskaper till kollegor i en konkret och praktisk handledning kan vara ett sätt att höja lärarkvaliteten i skolor med problem. Men det är samtidigt att göra det lite för enkelt för sig. Det här handlar inte om att lärare skall coachas. Frågan är större än så.
Lärarna utgör en yrkeskår som vi är stolta över, men som vi också ser på sina håll måste få mer stöd för att klara att få eleverna att nå kunskapsmålen. Vi lärare har – och vill ta – ett ansvar för landets kunskapsförsörjning och bildningsnivå. Det kräver också att skolans huvudmän, politiker och skolledningar, tar sitt ansvar. Ger lärare och elever de rätta förutsättningarna med tid och resurser!
Och var har staten varit under de nio år klass 9 A gått i skolan? Varför har Sverige som nation under denna tid inte brytt sig om det allra viktigaste, nämligen att alla elever skall ges förutsättningar att nå goda resultat?
Trots alla nödvändiga reformer som görs i skolan nu menar jag att vårt skolsystem riskerar att falla ihop på grund av allt större klyftor. Tyvärr tar det tid för reformerna att få effekt. Idag ser vi att i vissa skolor och kommuner är var fjärde elev inte godkänd för vidare studier efter gymnasiet på grund av ofullständiga betyg. På enskilda skolor kan det vara så många som hälften som inte är godkända. Det är oacceptabelt! Liknande problem finns i andra delar av västvärlden. Men inte överallt. Inte där man värdesätter lärarna.
Vi ser att skillnaderna ökar både mellan olika kommuner, mellan olika skolor och mellan olika lärare. Det finns områden och skolor med fantastiska lärarlag och områden och skolor med stora svårigheter där rektorer byts ut och med hög omsättning på lärare. Vi lärare kämparför att klara vårt uppdrag. Det är vi som står ute i klassrummen och möter elever som inte tidigt fått den grund de behöver.
Lärarnas riksförbund har alltid kämpat för en likvärdig skola. Vi har kontinuerligt varnat för att läraryrket riskerar att bli ett akademiskt låglöneyrke om utvecklingen inte vänder. Redan 2004 krävde vi en ny och bättre lärarutbildning, Detta var vi ensamma om då. Vi har också krävt kontinuerlige fortbildning för lärare.
Situationen i dag, som vi ser en del av i ”Klass 9A”, beror på ett antal strukturella politiska beslut som tagits de senaste tjugo åren.
Mycket kan nog göras genom att identifiera de duktiga lärarna och ledarna och hitta former för att låta dem dela med sig av sina kunskaper till sina kollegor. Jag befarar dock att ”Klass 9A” riskerar att smutskasta hela lärarkåren då alltför mycket läggs på den enskilde läraren.
Läraryrket är ett intellektuellt, akademiskt och skapande yrke. Det är i praktiken, i mötet med eleven, som läraren utför sitt arbete. Alltför länge har skolans undervisning och därmed läraryrket, styrts av andra än lärarna själva. Det har kommit in personer utan erfarenhet av vare sig relevanta ämnen eller aktuell skolform och fått arbeta som lärare och till och med leda skolor.
Jag menar att svensk skola måste låta lärarna leda igen. Men för att det ska var möjligt behöver vi ha ett system där ansvariga lyssnar när lärare varnar för att problem uppstår, att elever behöver särskilt stöd och att fokus måste ligga på undervisning och resultat. Men det kräver också att lärare får det stöd som behövs och den fortbildning som är nödvändig i alla yrken.
Metta Fjelkner, ordförande, Lärarnas riksförbund