Reinfeldts nyårslöfte
Fredrik Reinfeldt, Statsminister: Vi ska fortsätta resa, lyssna och lära av dem som lever i vårt land.
I den politiska debatten får vi ofta höra att det går bra för Sverige, men det gäller inte för hela Sverige och inte för alla. Berättelsen om Sverige blir alltmer en berättelse om skilda världar.
Vi har de som tillåts dra nytta av den positiva utvecklingen, ofta de med bra utbildning, arbete, resurser och goda framtidsutsikter. Samtidigt har vi en allt större andel människor som lämnats utanför.
Det handlar om de över en miljon människor i arbetsför ålder som i dag saknar ett jobb att gå till. De befinner sig i stället i åtgärder, är sjukskrivna, förtidspensionerade eller har en svagare arbetsmarknadsförankring än de skulle vilja.
Det handlar också om den oro som många känner till följd av en allt större press från länder i vår omvärld som ett led i globaliseringen. Länder som Kina eller Indien utmanar allt hårdare stora delar av vårt näringsliv. Många ställer sig med detta och med rätta frågan om vad som kommer att hända med jobben i framtiden? Kommer ortens fabrik att vara kvar och om inte: vad ska vi göra i stället?
Det handlar om en demografisk utveckling med en snabbt åldrande befolkning, där vi med framtida pensionsavgångar och ökande vårdbehov kommer att uppleva hur våra välfärdssystem sätts under allt hårdare press. Om ingenting görs vill säga.
Vid sidan av ett ekonomiskt utanförskap finns också ett annat utanförskap. Det handlar om att inte uppleva sig sedd. Om en ny otrygghet som är resultatet av att våld, droger och brottslighet tagit grepp om mångas uppväxt- eller livsmiljöer. Något vi ser ta sig i uttryck i växande psykisk ohälsa och bristande integration.
Många människor upplever sig inte bli sedda. De ser med oro på framtiden, misstror politiken, känner hopplöshet och upplever inte att någon tar deras problem på allvar eller finns där för att kunna ge svar på de frågor de ställer sig.
Det finns politiska krafter som skär pipor i vassen i skuggorna av detta utanförskap. Partier som ser som sin idé att ställa människor mot varandra och erbjuda enkla svar till lösning på vår tids svåra samhällsproblem. Förekomsten av dessa extrempartier och deras framgångar är samtidigt mer än ett problem i sig självt. Ytterst är det ett symptom på ett Sverige som glider isär.
Alliansregeringen formulerar nu steg för steg en politik till svar på hur jobben ska kunna bli fler, skolan bättre på att ge elever kunskaper som kan grundlägga ett liv av möjligheter och ett rättsväsende som tar upp kampen mot våld, brott och droger.
Det är en politik som ger ett antal viktiga svar på utanförskapets frågor. Jag tror samtidigt att det finns mer som måste göras och fler svar som måste till för att vi ska kunna bemöta utvecklingen.
Ett inkluderande samhälle är vår väg för att tränga tillbaka den typ av otrygghet, rädsla och känsla av utanförskap som driver fram framgångar för ljusskygga partier. Jag kommer därför under nästa år ta initiativ för att samla de krafter i vårt samhälle, inom politik, näringsliv och det civila samhället som kan hjälpa oss att finna svar på hur Sverige kan bli ett land där fler upplever sig sedda och behövda. Som kan hjälpa oss att finna utanförskapets bredare orsaker och politiska svar på hur det ska kunna brytas.
I detta arbete ser jag även en annan viktig uppgift som väntar. Att möta människor i deras vardag borde vara en av politikens självklarheter. Dessvärre vet vi att det många gånger inte är så, ofta finns en distans till politiken.
De flesta upplever sällan att någon politisk företrädare har tid eller intresse för deras verklighet. Denna förtroendeklyfta är allvarlig, men går att övervinna. Det handlar om att ta sig tid – att lyssna och lära – men också om att visa att människors åsikter kan göra skillnad.
Vi befinner oss nu i regeringsställning, men ska behålla vår nyfikenhet på Sverige.
Vi ska fortsätta resa, lyssna och lära av de människor som lever i vårt land. Det är bara med en sådan nyfikenhet och närvaro det går att spåra upp de samhällsproblem vi ser som vår uppgift att bemöta.