Vi borde älska kapitalismen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-07

Johnny Munkhammar: Därför har Michael Moore fel

DEBATT I filmen ”Capitalism – a love story” berättar Michael Moore om en rad tragiska och orättvisa missförhållanden. Allt beror på kapitalismen, påstår han, fast det ofta är tvärtom. Finanskrisen orsakades i hög grad av politiska ingrepp i marknaden, och det dåligt utformade amerikanska bankpaketet med skattemedel var definitivt politik, inte marknad.

Filmen hyllas av vänstern, som också vill tro att allt dåligt beror på kapitalism. Självklart begås misstag på finansmarknaderna, ibland även brott. Men kapitalismens kärna handlar om den enskildes möjligheter, och borde därför hyllas – inte minst av vänstern.

Friheten att ägna sig åt ekonomisk aktivitet – starta företag, låna, investera, köpa, sälja, anställa, konkurrera, göra vinst – har alltid kritiserats. Katolska kyrkan förbjöd fritt ekonomiskt utbyte och feodala herrar reglerade samhället strikt. Innovatörer mördades och konkurrenter förbjöds. De första bankirerna fick smyga på italienska bakgator.

Kapitalismen växte därför fram successivt där gamla hinder revs. Enskilda människor fick nya friheter och följden blev ständigt stigande levnadsstandard. Den genomsnittlige europén blev 15 gånger rikare på 200 år – dessförinnan hade ingen standardökning noterats sedan Jesu födelse. Medellivslängden mer än fördubblades.

Kapitalismen har förklarats död åtminstone ett dussin gånger under denna makalösa framgångsperiod. Men efter varje kris har välståndsökningen fortsatt. Motståndarna har alltid varit överheten, de som förr hade kontrollen, som förtryckte och hade privilegier. För kapitalismen handlar om den enskildes makt över sitt eget liv:

Kapitalismen är radikal

Marx och Engels beklagar sig i ”Kommunistiska manifestet” över de gamla auktoriteter som störtas över ända. Naturliga ledare som feodalherrar, patriarker och präster har fått ge vika, klagar de. I stället har den enskilde friheten att utforma sitt liv.

Kapitalismen innebär meritokrati

Förr betydde den samhällsklass där man föddes allt för hur livet skulle utvecklas. I det mer kapitalistiska samhälle som sedan har vuxit fram är det betydligt mer upp till den enskilde. Den som föds i en koja kan sluta i ett slott, och tvärtom.

Kapitalismen är färgblind

Voltaire påpekade: Gå in på börsen i London, en plats som är mera respektabel än många kungliga hov, och där kommer du att se representanter för alla nationer samlade för mänsklighetens bästa. Där behandlar juden, muhammedanen och den kristne varandra som vore de av samma religion…

Alternativen till kapitalism är tvångssystem. I kommunismen förbjuds alla fria ekonomiska aktiviteter. Men även i demokratiska samhällen handlar statliga ingrepp om olika typer av förbud – mot konkurrens, vinst, företagande eller handel.

De två senaste decennierna har den ekonomiska friheten ökat kraftigt i världen. Detta dels genom Sovjetunionens sammanbrott, dels genom att västvärlden har liberaliserat, dels genom att fattiga delar av världen har öppnats upp. Följden är en halvering av fattigdomen i världen och en ökning av inkomsten per person med i snitt 50 procent.

Där förbuden släpps exploderar innovationer. Telemonopol avskaffades, i dag har vi mobiltelefoner med e-post, MMS, internet – och ringer för en bråkdel av priset. Mobiler är i dag ett av de verksammaste medlen för att bekämpa fattigdom i afrikanska länder.

Med andra ord innebär kapitalismen motsatsen till utsugning och klassamhälle. Men har Moore inte rätt i att ekonomisk frihet har nackdelar?

Visst innebär kapitalismen inkomstskillnader. Men de motiveras inte av tur utan av egna insatser. Och även de med lägre inkomster har det väsentligt bättre med kapitalism. De länder som har liberaliserat mest de senaste decennierna har oftast sett starka inkomstökningar i alla skikt och snabba minskningar av antalet låginkomsthushåll.

Visst innebär kapitalismen att det gamla försvinner. När många entreprenörer konkurrerar om konsumenterna kommer ständigt nya idéer fram. Bättre produkter slår ut de gamla, med följden att gamla företag och jobb försvinner. Det är priset för utveckling – och utmaningen är att individerna måste ha möjligheter att ställa om till det nya.

Sverige, Europa och världen behöver mer ekonomisk frihet, inte mindre. Det är då den enskilde får möjlighet att utveckla sina idéer, till gagn för så många andra. Som ledd av en osynlig hand.

Johnny Munkhammar