Sju av åtta män köper inte sex

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-09

Katarina Wennstam: Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, inte ens att ha sex

I debatten om sexköp anförs ibland faktauppgiften att en av ­åtta svenska män någon gång i livet betalar för sexuella tjänster. Det är förstås en skrämmande hög siffra, men det är också en uppgift värd att vända på. Inte minst med tanke på den senaste tidens rapportering om både den före detta polischefen Göran Lindbergs anmälda övergrepp och sexköp, och om före detta ­arbetsmarknadsminister Sven ­Otto Littorins påstådda sexköp.

För om en av åtta män köper sex, så innebär det också att sju av åtta män inte gör det. Trots att det är förhållandevis enkelt (låt vara olagligt) och trots att det inte kostar mycket mer än en bättre middag för två, så avstår sju av åtta män från att köpa en annan människas kropp för sitt egna höga nöjes skull. De tycker helt enkelt inte att de har den rätten.

De kanske tycker att det är osmakligt, de tycker att det är riskfyllt, eller att sex är något som ska ske mellan två människor med ömsesidighet, lust och respekt. De vill inte med pengars hjälp äga en annan människas kropp, ens för en timme eller två.

I debatten sägs också ofta att sexförsäljning behövs, att prostituerade kvinnor finns till för alla stackars olyckliga män som inte får till det på annat vis. Alla som säger något annat är rabiata manshatare som vill förvägra män rätt­en till utlösning. Jag har till och med hört argumentet att de som kämpar mot sexköp och människohandel vill att män ska dö i prostatacancer, eftersom kvinnor borde finnas till för att hjälpa män att regelbundet tömma pungen. Att kvinnors förstås lika starka och legitima sexualitet underhålls på annat vis brukar dessa ”debattörer” helt missa.

På samma sätt som det inte är ett vanligt manligt beteende att slå sin fru för att hon har varit otrogen eller vill skiljas, så kan de allra flesta normalt funtade män lösa det där med tillfredsställelse på egen hand eller med en kvinna som faktiskt vill ligga med honom utan betalning. Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, inte ens att ha sex. 

Många frågar mig om kopplingen mellan män med makt och just sexköp. Förstår de inte ­vilka risker de tar? Hur kan till synes smarta män vara så dumma?

Eller om den så uppenbara ­risken att bli avslöjad (man kan faktiskt bli igenkänd om man ­förekommer i tidningar och tv) kommer att få maktens män att sluta köpa sex? Svaret är givetvis nej.

Dels för att det är just innehavet av makt som ger en person känslan av att allt går att köpa för pengar, och för att en mans köp av sex handlar så mycket mer om övertag och herravälde än om lust och utlösning.

Men också för att risken för upptäckt, den farliga leken, är en mycket viktig ingrediens för en torsk. Flera män jag har intervjuat återkommer till att sökandet och jakten, surfandet på nätet och hemlighetsmakeriet kring sexträffen, är det som skänker spänning och upphetsning. Själva sexet är sekundärt och efterlämnar mest en bitter eftersmak.

Och, som sagt, detta anar de allra flesta män. De tycker inte att det är okej att köpa sex, och de ­låter därför bli. Oavsett hur tufft de har det hemma eller på jobbet.

Katarina Wennstam