"Därför måste Sarkozy vinna valet"
Christina Lindqvist, frilansskribent: Kvinnliga ledare är ”inne” – men en man kommer segra
Vänster eller höger? Kvinna
eller man? I Frankrike är intresset för presidentvalet i morgon ovanligt stort.
Frilansjournalisten Christina Lindqvist som själv bor i Frankrike har följt debatten – och lägger sin röst på högermannen Sarkozy.
Det franska presidentvalet har blivit en rysare mellan de två huvudkandidaterna, högermannen Nicolas Sarkozy, Sarko, och socialisternas Ségolène Royal, Ségo, båda advokater och 50+. Onsdagskvällens tv-debatt följdes av 20(!) miljoner fransmän. Ségo var offensiv, avbröt ofta sin motståndare och gick till hårt angrepp mot hans insatser under hans fyra år som inrikesminister. Nota Bene. Det var ett tag sedan Ségo var minister; att ha åsikter i opposition är alltid lättare; då är det lätt att vara problemlösare. I debatten behöll Sarko sitt lugn, ”en president bör inte förlora humöret”.
(Jag såg även Royals tre debatter på LCI-kanalen med kandidaterna Strauss-Kahn och Fabius; hon avbröt ständigt de andra två. På mig gjorde hennes hårda framtoning inget positivt intryck.)
Som vanligt i Frankrike är ställningen i det närmaste 50/50 – det franska samhället är historiskt uppdelat i en vänster- och en högerhalva. Den senaste opinionsundersökningen visar 52 procent för Sarko och 48 procent för Ségo. Den första valdagen, den 22 april, röstade nära 85 procent av fransmännen (ett rekord i sig), ett tecken på att man vill ha förändring. Men i vilken riktning? Ségo har ofta framhållit den ”svenska modellen” och då hänvisat till gammalt svenskt socialdemokratisk tänkande, inte någon modern variant, vilket känns oerhört förlegat.
En av de fransmän jag talat med, en mäklare med 30 år i branschen, säger att många är livrädda för att Ségo ska vinna – hon har gett alldeles för många löften som kostar staten enorma pengar.
Färre kvinnor än män röstade på Ségolène Royal.
Både Ségolène Royal och Nicolas Sarkozy har betraktats med viss skepsis; hon, visserligen vacker, men ett något osäkert kort, han som för hård, för extrem. När jag diskuterat kandidaterna med fransmän är det uppenbart att stödet har legat hos Sarkozy; även min granne vänstersocialisten ansåg att Ségo var för svag, det var synnerligen oklart, tyckte han, vad hon egentligen stod för.
Speciellt intressant var det när ”de stora elefanterna”, de gamla erfarna sossarna, slöt upp bakom henne, på papper och på bild såg det fint ut – men något gemensamt möte hade de aldrig?
Jag har följt med de franska debatterna under lång tid och konstaterar att det länge rådde stor ovisshet om Ségos politiska program. I hennes 100-punktsprogram noterar jag att tankar angående utrikes- eller EU-politik saknas helt.
Kort kan sägas, att Ségo vädjar till ungdomar genom att lova höjd arbetslöshetsersättning, 500 000 nya jobb för dem utan utbildning (en extremt stor andel av fransmännen saknar fullständig skolgång) och en höjning av de lägsta pensionerna.
En av de fransmän jag talat med, en mäklare med 30 år i branschen, säger att många är livrädda för att Ségo ska vinna – hon har gett alldeles för många löften som kostar staten enorma pengar och ingen vet, allra minst hon, vem som skall betala kalaset.
Sarko å sin sida vill sänka skatter både för privatpersoner och företag, minska antalet statliga funktionärer och tillåta längre arbetstid – i motsats till Ségo som vill bibehålla den omdiskuterade 35-timmarsveckan som de facto inte har gett några nya jobb. Le Figaro, den stora franska tidningen, tror på Sarkozy. Så även jag. Han är obekväm för att han är så rakt på sak. Men man kan inte skyla över existerande problem genom populära ogenomtänkta löften. Sarko har i alla debatter varit oerhört påläst och konkret : Frankrike behöver skakas om ordentligt för att inte gå bakåt i sin utveckling.
Sarko har i alla debatter varit oerhört påläst och konkret: Frankrike behöver skakas om
ordentligt för att inte gå bakåt i sin utveckling.
François Bayrou och hans "medelvägspolitiska" Demokratiska partiet fick 18,55 procent i förra omgången. Bayrou kan mycket väl bli tungan på vågen. Han har uttalat kritik mot dem bägge. Bayrous nära sju miljoner röstare är nu splittrade i två läger – som övriga Frankrike.
Segerviss föreslår Ségo en center-vänster-koalition. Men vilken ministerpost kan hon i så fall ge Bayrou? Premiärminister- och finansministerposterna är ju redan bortlovade. Ekonomiprofessorn Dominique Strauss-Kahn, en av Ségos två rivaler till S-partiets presidentkandidatur, skulle enligt Ségo ”bli en utmärkt premiärminister”. Hon kanske inte såg den långa söndagsintervjun när han på frågan om han trodde på Ségo svarade ett rakt ”Nej!”.
Även om det är ”inne” med kvinnliga ledare så måste ju rätt person vinna – och i det här fallet tror jag att det blir en man.
Dagens debattör
