Ge barn den kultur de vill ha
Martin Bergvall och Annelie Persson: Barns kulturintressen nedvärderas
Barn gillar kultur. Men de gillar inte att bli klappade på huvudet. För dem är det inte balett och teater som står högst i kurs, utan datorspel, internet och tv-tittande. Därför behövs det nytänkande i statens kultursatsningar.
2006 producerade Statens offentliga utredningar ett betänkande om barnkulturen – ”Tänka framåt men göra nu”. Till största delen handlar den om traditionella konstarter som dans, teater, film och litteratur.
Kommittén Aktionsgruppen för barnkultur konstaterar att en kulturform helt faller utanför utredningsuppdraget, nämligen tv- och datorspelen.
De skriver: ”Barns och ungas fritid ser annorlunda ut i dag än för bara tio år sedan. En viktig orsak till det är utvecklingen av interaktiva medier som datorspel, internet och tv-spel som i dag är en naturlig del av de flesta barns och ungas vardag och en kulturform som alla barn och unga kommer i kontakt med. Trots att detta är ett område som inte omfattas av offentligt stöd och alltså inte ligger inom de direktiv Aktionsgruppen har för sitt arbete så anser vi att det är en så stor del av barns och ungas vardagliga sysselsättning att det är omöjligt att inte uppmärksamma i en rapport som handlar om barns och ungas kultur.”
Likväl stannar uppmärksamheten vid en nickning. Utredningen beskriver situationen så här:
”Barnen är experter på spel och många föräldrar kan ingenting, samtidigt som de är beslutsfattare om spelandet. Barnen blir underkastade en okunnig auktoritet och föräldrarna ser problem som inte nödvändigtvis är reella.”
Att Aktionsgruppens uppdrag inte omfattar tv- och datorspel är anmärkningsvärt och ett tydligt utslag av den okunniga auktoritetens valhänta maktutövning.
Spel ses ofta som ett genomkommersialiserat medium, och det finns ett kulturpolitiskt mål att ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. Om man ignorerar den kultur som barn konsumerar lämnar man fältet öppet för kommersiella krafter att definiera masskulturens innehåll och villkor.
Flera ideella organisationer uppbyggda av spelintresserade människor vill se spelmediet utvecklas till en djupare kulturform. Riksförbundet Goodgame har sedan 2002 testat hundratals spel tillsammans med unga och skapat en plattform för kritisk diskussion och erfarenhetsutbyte kring spel.
Den plattformen vill vi nu utvidga genom att tillsammans med landets bibliotek starta utlåning av spel, och i våra samtal med bibliotek är det tydligt att det finns ett mycket stort intresse men också en nästan lika stor okunskap om ämnet.
För att biblioteken inte ska fortsätta att förlora besökare i yngre åldrar krävs att man möter de unga besökarna på deras villkor och att man vågar prova nya vägar.
Om man gör det har biblioteken alla förutsättningar att bli en stark aktör i det offentliga samtalet om spel, dels genom utlåning men också genom exempelvis webbforum där spelare kan diskutera och kritisera spelen i biblioteksutbudet.
En satsning på barnkultur måste handla om kultur på barns egna villkor, där barn deltar för att de vill och där auktoriteten törs tillåta barnen att vara experterna.
Nu är det upp till vår nya kulturminister att se till att framtida kultursatsningar kommer att inkludera de kulturintressen som barnen faktiskt bryr sig om. Ingen blir en ivrig kulturkonsument av tvångsmatning och välmenande klappar på huvudet.
Dagens debattörer
