Skrapar man på ytan så flödar hatet mot judar
Replik från Socialdemokratiska Israelvänner om protesterna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-14
REPLIK. Amnestys ordförande Anna Johansson skriver om Israel i Aftonbladet. Det påstås att vår grundlag är hotad på grund av påstått förbjudna Palestinamanifestationer.
Detta efter en vecka där tusentals personer samlats i Malmö för att delta i just sådana.
Ett av Johanssons främsta argument är att kritik mot Israel döms ut med antisemitkortet. Argumentet är en kopia av hur exempelvis SD lät på 90-talet. Partiet menade att de utsattes för ”rasistkortet, de styrandes sätt att tysta svensken”.
Givetvis kan man kritisera såväl Israel som migrationspolitiken utan att vara rasist. Men det finns också många som är rasister. Några axplock från den senaste tiden:
I april misstänks en judisk kvinna i Frankrike ha blivit kidnappad och våldtagen för att förövaren ville ”hämnas Palestina”. I Tyskland har ett antal synagogor attackerats med brandbomber.
Häromdagen försökte en mobb storma ett hotell i Aten för att lyncha de israeler som bodde där. I London har det rapporterats att antisemitiska hatbrott ökat med över tusen procent. I USA har Vita huset fördömt all den antisemitism som varit del i protesterna på universiteten.
Magnituden i detta hat ligger på en helt annan nivå än det påstådda tystande som skulle förekomma av de som vill uttrycka solidaritet med palestinier. De mer uppmärksammade fallen handlar om att en prisutdelning till en palestinsk författare skjutits upp. Eller att en fotbollsspelare inte fått förlängt kontrakt.
Inte sällan så förskönas den retorik som används mot Israel, likt hur Johansson påstår att det bara skulle handla om ”solidaritetsprotester”. Skrapar man på ytan, ser man ofta att det är diverse aggressiva angrepp.
Att ”förbjuda solidaritetsprotester för den palestinska civilbefolkningen” är snarast ”att stoppa bilkaravaner där man hyllar 7 oktober-massakrerna”. Att ”tysta de som vill uttrycka solidaritet med palestinier” är snarast att idka antirasistisk kritik mot de som ropar att ”judarna ska åka hem till Polen” eller mot de som bränner Israels flagga utanför synagogor.
Ser man till en av parollerna som använts flitigt i studentprotesterna – ”There is only one solution, intifada revolution” – så vittnar den om allt annat än fredliga ”krav på eldupphör”. Under den andra intifadan dödades över tusen israeler i självmordsattentat.
Våldsromantiken är ett stort problem. Motviljan att enas kring tvåstatslösning gör att extremisterna är de som hörs mest. Det är bättre att skrika än att vara tyst, menar Johansson. Men det innebär samtidigt att Amnestys budskap drunknar.
Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.