Oro och ångest ökar bland unga
Ella Bohlin: "Det yttre kommer före det inre – vuxenvärlden måste ta sitt ansvar och finnas där för våra barn"
Nyligen presenterade MTV Network rapporten Wellbein, kring ungas livssituation. 5 200 intervjuer har genomförts med ungdomar från 14 länder. De har fått svara på frågor om stress, upplevd säkerhet, framtidstro och familjeförhållanden. Det är en dyster bild av ungas situation på 2000-talet som träder fram.
I förordet skriver rapportförfattaren att under resans gång har man stött på chockerade, hjärtslitande och ensamma berättelser. Ungdomarna uppger att de har dålig kontakt med vuxenvärlden och att kompisrelationer ersatt familjen.
Stor osäkerhet råder kring var man hör hemma, kring framtiden, arbetsmarknaden och den ekonomiska situationen. Författarna skriver att det finns en känsla hos framförallt svenska ungdomar att ”the best days are gone”. Att den goda tiden är förbi.
I den utvecklade världen där stressen och oron är som störst visar de unga liten samhörighet med sin familj och svag tilltro till samhället. Jag menar att rapporten bekräftar det vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet alltid hävdat, barn behöver sina föräldrar och unga som söker sin identitet behöver vuxna förebilder!
MTV:s rapport
sammanfaller också med uppgifter som Statistiska Centralbyrån tagit fram för år 2005. De visar att åldersgruppen 16–
24-åringar är den enda samhällsgrupp där förekomsten av ångest och stark oro blivit mer frekvent under de senaste åren.
Tillvaron för barn och unga är tuff. Osäkerheten kring framtiden, avsaknaden av djupa relationer och högt satta krav på presentation skapar en känsla av förtvivlan.
Jag skulle vilja lyfta upp två viktiga faktorer som jag tror påverkar hur unga upplever sin situation och hälsa idag. Det handlar dels om ökad sexualisering i samhället och att vuxenvärlden måste ta sitt ansvar och finnas där för våra barn och unga.
Hälften av Stockholmstjejerna under 19 år vill vika ut sig, för att de tror att det skulle gynna dem karriärmässigt, enligt en undersökning som Aftonbladet genomförde under förra året. MTV:s rapport visar att världens 16–34-åringar sätter ett snyggt utseende på andra plats (56 procent) över saker de ser som en viktig konkurrensfaktor. Hur kommer det sig att det yttre kommer före det inre och personliga egenskaper? Mycket tror jag har att göra med ökad sexualisering.
En tjej jag träffade
på en högstadieskola beskrev det som att hon kände sig våldtagen i det offentliga rummet av alla objektifierande bilder av kvinnokroppen som slog emot henne.
Alla påverkas vi av reklamens och medias olika budskap. En ung människa på jakt efter sin identitet påverkas i större utsträckning än en vuxen person som är trygg i sin självbild.
Framförallt kvinnor framställs som passiva objekt, vilket jag menar ligger i konflikt med ett effektivt jämställdhetsarbete. Inte minst unga tjejer får ständigt signaler om att de ska behaga eller att de är beroende av sitt utseende för att lyckas. Reklambranschen liksom media har ett ansvar för vilka signaler de sänder ut.
Att så många
unga tjejer vill vika ut sig är kanske inte så konstigt om de enda förebilder de har är skönhetsopererade såpaskådisar som Natascha Peyre, Linda Rosing och Carolina Gynning. Var är de skickliga ingenjörerna, brandmännen och lärarna som förebilder? Jag är övertygad om att familjen är samhällets viktigaste gemenskap och en förutsättning för barn och ungas välbefinnande.
Stabila familjer ger trygga barn som växer upp till trygga vuxna.
Tyvärr verkar dock vuxenvärlden ha kapitulerat inför sitt ansvar. Vuxna beter sig ofta själva som tonåringar.
I en fungerade familj kan barn och unga lära sig ansvar, kärlek, plikt, respekt, jämställdhet och trohet. Politiken ska stödja normer och värderingar som stärker familjelivet och ge verktyg till familjer att ordna sina liv på ett för dem väl fungerande sätt.