”Korten på bordet för IOK-svenskar”
Om ett år invigs OS i Peking. När beslutet om att Kina skulle få ordna spelen fattades 2001 var det många som trodde att det skulle leda till betydande förbättringar av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men Amnesty Internationals rapporter visar att OS istället har förvärrat situationen.
Den olympiska rörelsen hyllar organisationsfriheten. Stadgarna förklarar att idrottande är en mänsklig rättighet, och “måste vara kontrollerad av självständiga idrottsorganisationer.” Dessutom är all form av diskriminering oförenlig med att vara en del av den olympiska rörelsen.
Trots stolta deklarationer förklarade IOK:s president Jacques Rogge en månad efter att Beijing utnämnts till värd för de olympiska spelen i juli 2001, att organisationen inte skulle bevaka de mänskliga rättigheterna. IOK:s vicepresident Gunilla Lindberg försvarar tystnaden med samma argument i tidskriften Svensk idrott: ”Idrottens stora problem internationellt är att det politiska inflytandet i allt fler länder blir större på bekostnad av idrottens självständighet.”
Förtrycket av oliktänkande i Kina sker i de olympiska spelens och i idrottens namn. För att politiken inte ska kunna kväva idrotten, måste idrotten kräva att de mänskliga rättigheterna respekteras, överallt och hela tiden.
Den svenska idrottsrörelsen borde ställa upp tydliga kriterier för svenskt agerande inom IOK, t ex:
Att idrottslivet i landet är fritt att organisera sig självständigt och inte används för politiska ändamål.
Att idrottares möjligheter att träna och tävla inte begränsas av deras kön, religion, nationalitet, sexuell läggning eller politiska övertygelse.
Att journalistiken är fri.
Omröstningen i IOK om värdskapet för spelen borde vara öppen, vilket den inte är idag.
IOK:s svenska vice president Gunilla Lindberg har antytt att politiker inte har att göra med hur IOK sköter OS. Detta är en ohållbar hållning. Kommer de idrottare som representerar Sverige att delta i ett propagandaspektakel?
Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg, det är dags att slänga hemlighetsmakeriet över bord och tala klarspråk – har ni agerat eller är ni nöjda?