Slöjan – ett svek mot kvinnorna?
Mats Dagerlind: "Den är ett verktyg för social och sexuell kontroll från gamla patriarkala system"
I tidningarna läser vi att en bussförare i Malmö som nekat en kvinna med heltäckande slöja tillträde till bussen blir av med jobbet. Han har diskriminerat kvinnan får vi veta. Föraren menar att slöjan gjorde honom illa till mods, att den försvårade identifiering och kontroll av färdbevis och att det råder maskeringsförbud på allmän plats.
Historien reser ett antal frågor. Vem diskriminerar kvinnan mer – den medborgare som inte vill befatta sig med vad han eller hon uppfattar som jämställdhetsundergrävande attribut och sedvänjor, eller det institutionella samhället som i religionsfrihetens namn sanktionerar samma attribut och sedvänjor?
Är en burka eller nikab bara ett harmlöst tygstycke och gör sig den som hävdar något annat skyldig till intolerans och främlingsfientlighet? Eller bör vi som tar ställning för jämställdheten också ta avstånd från klädesplagg som vi anser anonymiserar kvinnan i det offentliga rummet? Döljer sig bakom slöjan blott en from gudstro eller finns där också, i skuggan av det jämställda samhälle vi andra lever i, en subkultur med kvinnoförtryck och hedersvåld?
En liberal syn på heltäckande slöja som religiöst/kulturellt attribut försvaras ofta med att många muslimska kvinnor bär plagget frivilligt. Men är det ett relevant argument? Med samma logik kan vi även tillåta kvinnlig omskärelse och stening av otrogna kvinnor – det är också sedvänjor som kvinnor från vissa muslimska länder själva sanktionerar.
För den som fostras i en miljö där kvinnans underordning instiftad av Gud utgör normen, där internaliseras den föreställningen och blir till individens egen åsikt. Att ingå i en social gemenskap är viktigare än att ifrågasätta sin plats i den. Detta är elementär sociologi. När kvinnorörelsen i Europa och USA under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet stred för kvinnlig rösträtt motsatte sig många kvinnor detta. Om slöjliberalernas logik fått råda för 100 år sedan kan man fråga sig om vi hade haft kvinnlig rösträtt i Sverige i dag.
Slöjan är ett verktyg för social och sexuell kontroll från gamla patriarkala system där kvinnan sågs som mannens ägodel.
Slöjan är ett verktyg för social och sexuell kontroll från gamla patriarkala system där kvinnan sågs som mannens ägodel. Den vuxna kvinnan fick endast visa sig för sin make och den unga flickan endast för sin familj, innan hon för en hemgift såldes till den som utan flickans samtycke valts ut till hennes livskamrat. Kvinnors medborgerliga rättigheter och möjlighet till utbildning och yrkesarbete var starkt begränsade. Kvinnans värld reducerades till det hem som hennes familj och sedan hennes make erbjöd henne. För det offentliga samhället
skulle hon vara dold och identitetslös.
Sådana könsroller och sociala mönster återfinns ännu i dag i många muslimska länder. Det är rentav så att antalet länder i världen med regimer där fundamentalistisk islam och sharialagar tillämpas har ökat på senare tid. Där vrids klockan tillbaka tusen år för kvinnan. Invandrarkvinnor i Sverige som bär heltäckande slöja kommer ofta från sådana länder.
Är man trångsynt eller vidsynt om man är skeptisk till att en meningsfull och jämbördig interaktion i vardag och yrkesliv kan äga rum där några människor måste maskera sig som bankrånare, Darth Vader i Stjärnornas Krig eller Walt Disneys Spökplumpen? Är det samvetets eller intoleransens röst som talar inom den som inte förmår undertrycka misstanken om att slöjan även här används för att kontrollera och skärma av kvinnan från samhället?
Berikar slöjan vår kultur eller skvallrar den om ett svek mot invandrarflickor, sanktionerat av ansvariga politiker som inte vågar dra en gräns för hur långt religionsfriheten tillåts inkräkta på det sekulära civila samhället? Bör den skämmas som också ser ett försonande drag hos bussföraren vars agerande föranledde denna artikel? Det är frågor som tål att diskuteras.
Dagens debattör
