Trampa inte på bonden
Lars-Göran Pettersson, LRF: Vi arbetar redan för minskade utsläpp
Lennart Gladh, Världsnaturfonden, gör ett märkligt inlägg om algblomningen i Östersjön.
Kontentan av det han skriver är att om EU:s jordbrukspolitik bara upphörde, om EU-ersättningar till jordbruket inte betalades ut, skulle Östersjön vara ett friskt hav.
Utan EU-ersättningar till jordbruket – inga övergödda hav, är Gladhs och Världsnaturfondens enkla ekvation.
Hur seriöst och trovärdigt är ett sådant inlägg? Inlägget kantas dessutom av faktafel.
Vi bönder är djupt bekymrade över det allvarliga läge som Östersjön befinner sig i. Frågan är vad Östersjön vinner på förenklade analyser och kortsiktiga lösningar.
Det bor 85 miljoner människor kring Östersjön. Människor som, åtminstone i Sverige, i allt högre utsträckning efterfrågar närodlat och mat med god miljö- och djuromsorg. Växthuseffekten oroar, liksom givetvis övergödningen av Östersjön. Vi måste kunna möta flera miljöfrågor samtidigt om ett hållbart levnadssätt ska nås.
Övergödningen och algblomningen i Östersjön är ingen nyhet, i Sverige har vi bönder sedan riksdagen beslutade om ett särskilt åtgärdsprogram mot näringsläckage 1988 arbetat för att minimera våra läckage till Östersjön. Bland annat genom det omfattande rådgivningsprogrammet ”Greppa näringen” där det gjorts 25 000 hembesök hos lantbrukare. Det har tillsammans med andra åtgärder lett till att läckaget av kväve från åkermarken minskat med cirka 12 procent på bara några år.
Ingen tjänar på att svenska bönder dukar under i konkur-
rensen
Men mer finns att göra.
Sverige går också före på många sätt. Vi är det enda landet kring Östersjön som har skatt på kväve. Vi har också de strängaste reglerna av alla länderna kring Östersjön kring spridning av gödsel.
Fler länder borde anamma svenska krav för att minska utsläppen, men också för att bönder på en gemensam europeisk marknad behöver likvärdiga konkurrensvillkor. Ingen tjänar på att svenska bönder dukar under i konkurrensen, därför att kostnaderna för att bedriva jordbruk är betydligt högre här än för EU-genomsnittet. Miljövärden som till exempel den biologiska mångfalden och kolsänkor för att motverka växthuseffekten skulle gå om intet.
Lennart Gladh skriver i sin artikel att EU-ersättningar till bönder i dag betalas ut utan strikta miljömässiga regler. Detta är fel. En bonde kan få avdrag på sina EU-ersättningar om inte särskilda miljövillkor (de så kallade tvärvillkoren) är uppfyllda. I den svenska tillämpningen av dessa villkor ingår till exempel att man inte får sprida mer än 22 kg fosfor per hektar åkermark. Inget annat land runt Östersjön har denna regel. Gladh skriver också att ”lantbrukarna vräker ut kväve och fosfor i Östersjön”. Sanningen är, enligt SCB, att gödslingen med fosfor från mineralgödsel i Sverige är på samma nivå som 1906. Kvävegödslingen är den lägsta på cirka 40 år.
Gladh skriver också att Sverige ligger i topp när det gäller utsläpp av fosfor och kväve räknat per person. Enligt beräkningar från regeringskansliet, som presenterades vid ett Östersjötoppmöte i Saltsjöbaden för en tid sedan, ligger det svenska jord- och skogsbruket inte alls i topp utan i mitten av de nio länderna.
Frågan som många bönder i dag ställer sig är vad Världsnaturfonden och Lennart Gladh vill med sin kampanj. Gladh skriver i sin artikel att han vill se en ny jordbrukspolitik i EU, där produktionsstöd växlas över till att bli ersättningar för miljöåtgärder. En reformering som redan sker. Vad vill Gladh och Världsnaturfonden mer?
Vårdslöshet med fakta känns märkligt från en organisation som brukar betona värdet av delaktighet i miljöarbetet. Varför trampa på bonden som gör och ska göra en stor del av jobbet? Hur gagnar detta en renare Östersjö, WWF? Svaret är – inte alls.
Dagens debattör
