Därför sviker väljarna Maud
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-05
Peter Hultqvist (S): Centern sålde landsbygdssjälen för några ministerposter – har ingen roll kvar att spela i svensk politik.
Centerpartiet har gjort en lång resa. Den började i bonderörelse på den svenska landsbygden, gick över kärnkraftsmotstånd till ”hela Sverige ska leva” och regionalpolitik, för att till sist landa i nyliberalism och förtvinade rötter. Centern är idag ett parti som skvalpar omkring i den etablerade borgerlighetens högra ytterkant. Det visar sig i form av punktvisa krav på lägre löner för ungdomar och försämrad anställningstrygghet.
En gång i tiden gjorde centern skillnad. Både kärnkraftsmotståndet och protesterna mot utflyttning från landsbygden rörde om i det politiska livet. Partiet uppfattades som samhällskritiskt i en genuin mening. Man bottnade i en av många människor upplevd verklighet och lyckades suga upp strömningar av rädsla och tveksamhet inför den storskaliga kärnkraftens konsekvenser. Men dagens regering, där näringsdepartementet nu leds av centerledaren Maud Olofsson, har i praktiken avvecklat både regionalpolitiken och Centerns kärnkraftsmotstånd.
Med en rasande fart avvecklas i dag statliga arbetstillfällen runt om i landet. Ett exempel är Sollefteå som sedan Centerns inträde i näringsdepartementet förlorat Krisberedskapsmyndigheten och distansapoteket. Beslut har dessutom fattats om att avveckla skattekontorets växel. Som lök på laxen utreds privatisering av de 14 arbetstillfällen på Försvarets hundavelsstation. Snart kan alla 150 statliga jobb som skulle ersätta regementsnedläggningar vara borta. Det finns fler liknande exempel.
I dag finns ingen politisk kraft som styr den statliga verksamheten när det gäller lokalisering. Regeringen har abdikerat och sjunger de oreglerade marknadskrafternas lov. Myndigheterna lever i allt högre grad sitt eget liv. Varför hamnar exempelvis huvudkontoren för nya statliga bolag som Svevia och Infranord i Solna respektive Sundbyberg?
I svensk gles- och landsbygd kämpar många enskilda människor med idéer om utveckling och start av företag. Men när Telia avvecklar delar av sin fasta telefoni och fungerande ersättning inte erbjuds så är det inte så enkelt. Att människor på landsbygden plötsligt saknar telefon gagnar inte en utveckling från perspektivet ”Hela Sverige ska leva”. Centern saknar förmåga att lösa problemen.
Privatisering av bilprovningen och apoteken får också negativa konsekvenser i form av högre kostnader och sämre service och färre försäljningsställen i lands- och glesbygden. Ytterligare två bitar som bygger ett fungerande system av samhällelig service i hela landet sviktar. Till detta kommer de stora rationaliseringar som gjorts inom skattemyndighet, försäkringskassa och arbetsförmedling vilket också haft negativa effekter från regionalpolitisk synvinkel.
När detta sedan kompletteras med frånvaro av en fungerande nationell strategi för bredband och direkt ovilja mot att satsa på branschprogram för sådant som gruv, papper, stål, IT, teleteknik samt turism- och besöksnäringen blir de regionalpolitiska perspektiven dystra. Därmed abdikerar centern från regeringsansvaret för viktiga näringar som har betydelse för både exportinkomster och landsbygds-Sverige. Båda hänger ihop.
Att grundläggande service försvinner och regeringen visar marginellt intresse för näringslivsutveckling gagnar inte den regionala balansen. Centern har fullständigt lämnat walk over till moderat och liberalt marknadstänkande. Där finns en av orsakerna till partiets kris. Det har inte längre någon unik roll och uppgift i svensk politik. Den politiska kompassen såldes ut för några ministerposter. Medan Maud Olofsson betecknar sig som politiskt liberal så gapar ett stort och monumentalt tomt hål i frånvaron av regionalpolitik. Centern resa bort från rötterna kan föra dem ut ur riksdagen redan i höstens riksdagsval.
Peter Hultqvist