Bildt: så försvarar vi friheten på internet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-02-29

”Mänskliga rättigheter ska gälla även i cyberrymden”

När Sverige för två år sedan som första land tog upp nätfrihetsfrågorna i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Généve fick vi ett uttalat stöd från nio länder.

Två år senare hade kretsen vidgats till över 40 stater som ställde sig bakom det svenska anförandet, med dess enkla men tyvärr inte okontroversiella budskap att de mänskliga rättigheterna måste respekteras online likaväl som offline. Och när vi föreslog att dessa frågor skulle diskuteras i en så kallad högnivåpanel under 2012 ställde sig över 60 länder bakom vårt förslag. Panelen hålls i dag onsdag under den så kallade högnivåveckan i Généve.

Det växande engagemanget är bra, men det är tyvärr också ett tecken på att friheten på nätet inte är den självklarhet som den borde vara. I alltför många länder sker ingripanden mot ”misshaglig” information och bloggare spärras in som utnyttjar sin rätt att tänka och kommunicera fritt.  

Vissa regimer ser tyvärr fortfarande hellre farorna än möjligheterna i den digitala revolutionen. Och deras rädsla har helt klart förstärkts av händelserna under det arabiska uppvaknande med den roll som nya kommunikationsmedel har kommit att spela för att ge röst åt de miljontals människor som krävt sin frihet och värdighet.

Samtidigt går denna utveckling knappast att bromsa, Till och med en så brutal och förtryckande regim som den i Nordkorea får allt svårare att värja sig mot de möjligheter som öppnas framförallt genom mobiltelefonins dramatiska expansion i utvecklingsländerna.

Så länge internetrevolutionen främst berörde den industrialiserade världen och förhållandevis smala eliter i utvecklingsländerna var opinionsfriheternas ställning på nätet inte särskilt kontroversiell. Men fortfarande lever många människor i resterna av det förra århundradets totalitära system, i länder som ser sina egna medborgare som potentiella fiender till staten, partiet eller klanen. Och med den hastighet som utvecklingen nu sker riskerar vi att få en ny klyfta som delar världen. Klyftan mellan dem som fritt kan ta del av all den kunskap som flödar på nätet och dem som tvingas att leva utestängda från viktiga delar av det globala samtalet och informationsutbytet.

När Sverige driver nätfrihetsfrågorna i MR-rådet är det således också för att förhindra att världen delas på nytt mellan fria och ofria. Världen är i dag i ännu ett av dessa skeden då den teknologiska omvandlingen ger ett avgörande bidrag till människans frigörelse. Men teknologin kan också användas i motsatt syfte, om inte politiken och institutionerna strävar efter att öka friheten och självbestämmandet.   

Om några år kommer i stort sett alla sju till åtta miljarder människor att kunna vara uppkopplade i samma nätverk och kunna ta del i ett i det närmaste obegränsat informations- och kunskapsflöde med obegränsade möjligheter att kommunicera med varandra. Det är en unik möjlighet att frigöra mänsklig kraft och förmåga och på så vis bidra till en bättre värld med möjligen lite färre risker och alldeles säkert långt fler möjligheter.

Veckans diskussioner i Généve är ett litet steg på vägen. Och det är verkligen inget stort omtänkande som krävs utan bara det enkla erkännandet att yttrandefrihet, församlingsfrihet och rätten att ta del av information inte ska vara begränsad till den fysiska verkligheten utan också gälla i cyberrymden.
 

Carl Bildt