Popularitetstävling styrd av elevrådet
Än i dag, femton år efter att jag själv hängde i högstadiets nerklottrade skolkorridorer, kan jag minnas den under-huden-knottriga känslan. Lika delar oro och förväntan inför rosfenomenet på Alla hjärtans dag. De som fick rosor och de som blev utan, de som skickligt låtsades vara oberörda och de som uppriktigt ledsna gick hem tomhänta. De som blev nästan provocerande malliga när de fick flest. En popularitetstävling, initierad och styrd av skolan eller elevrådet, enkelt kamouflerad med hjälp av kärleksdagens budskap: att visa varandra uppskattning.
Det blir lätt så, när man väljer en specifik dag till att fira något så självklart som kärlek och uppskattning. "Alla hjärtans-skörden" blir ett påhittat mått för popularitet. Som lågstadiets chansfrågning, eller med nutida mått mätt kanske positiv, offentlig uppmärksamhet på Facebook.
När du väl klarat tonåren med hjärtat (och kanske någon enstaka torkad ros) i behåll urartar det hela i stället till en kommersiell fest utan dess like. Hetsen bland singlar – vad ska VI göra? – torde vara jämlik med pressen hos par – ”Slottsweekend på en måndag? Lite stressigt kanske, men middag på restaurang känns SÅ gjort”.
Är man ett nyblivet par tvingas man ta gemensam ställning i den här frågan. Manifestera sin hållning.
– Vill du att vi hittar på något?
– Nej, det är så töntigt! Det tycker vi väl? Vi bojkottar väl det, eller, vad vill du?
Och drar man klichén ”vi kan ju fira alla andra dagar” öppnar man onekligen för mer utdragen förväntan och romantisk press.
Alltså, jag är pro-firande i alla former, firas bör det som firas kan. Och förtjust likt ett sockerstint barn en lördag blir jag om jag får ett knippe tulpaner. Men ärligt talat, att få den där buketten just på Alla hjärtans dag – vad betyder det? En så förväntad gest, nästan plikttrogen, som att lönen kommer den tjugofemte, som att kollektivtrafiken brakar samman när det snöar. Det finns så många andra dagar att fira kärlek på. Årsdagar, födelsedagar, julafton eller nästa onsdag för att nämna ett fåtal. Frukostsmulor i sängen eller ett mejl med en You tube-länk till er gemensamma låt betyder lika mycket vilken dag ni än väljer.
I morse läste jag i någon av tidningarna att det säljs 600 000 askar geléhjärtan på Alla hjärtans dag. Jag vet inte hur många rosor som kommer därtill (ska vi gissa på 40 tusen miljarder?) men ni förstår min poäng. Nu gillar jag inte ens geléhallon, och jag föredrar tulpaner framför rosor, men jag känner igen en kärleksfull gest när jag ser den. Det är DEN som gör mig glad – och en sådan gest betyder minst lika mycket en söndag i april som i dag.
Läs Linas relationsblogg Kärlek osv.