"Picasso hade inte kunnat bli konstnär"
Per Eriksson: Kulturfientligt av Birro att föreslå författarkörkort
Angående Markus Birros kulturfientliga utspel.
I ett utspel i Aftonbladet 20 maj går författaren till angrepp mot vad han anser som lägre stående kulturyttringar och för som jag ser det ett direkt kulturfientligt, reaktionärt resonemang kring ett körkort.
Om Markus Birro hade varit en stor kvalitativ författare hade han inte behövt racka ner på andra som ger ut böcker, eller behövt hävda sig via titlar. Då hade han suttit i lugn och ro och plitat på sitt nästa mästerverk oavsett vad som stått på hans visitkort.
Eller förresten, vad är ett mästerverk? Vad är ett stort författarskap, konstnärskap. För vem? För hur många, för hur länge? Frågor som är viktiga att ställa idag innan man utser mästerverk, kvalitéer och kanon. När man väljer ut och sållar bort.
Själv kan jag ställa mig lite undrande till dokusåpande Carolina Gynnings konstutställningar. Men inser att jag vore en idiot om jag försökte förhäva mig själv genom att försöka ta ära av henne. Eftersom jag inser att hon samlar en krets som av olika anledningar gillar hennes grej.
De finner kvalitéer i det som andra likt jag missar. Kvalitéer som inte sitter på duken men för det inte är att förakta ur en konstnärlig synvinkel. Här är bildkonsten lite mer generöst lagd än litteraturen med sina regler och allvarsamma stilistiska skönhetsideal.
Konst i alla dess former handlar ofta om anslag och tilltal. De som tilltalar många säljer mer, oavsett skälen, oavsett motiven. Självklart är vi alla genier i våra egna ögon. Ju fler som inser vår geniallitet desto mer bekräftelse får vi. Att övertyga andra om detta gör man förhoppningsvis genom att föra fram sitt budskap, inte genom att racka ner på andra.
I Birros idealvärld existerade inte Jack Kerouac
Om vi applicerar Markus Birros resonemang på nittonhundratalets banbrytare inser man snart att Sex Pistols och Clash hade belagts med yrkesförbud. Kultureliten försökte med Sex Pistols men misslyckades kapitalt. Nej, de kunde inte spela i jämförelse med riktiga musiker, men de skrev om musikhistorien. Idag räknas de till musikens finrum och föredömen.
Med Marcus Birros resonemang skulle Jack Kerouac, James Joyce, Pablo Picasso, Marcel Duchamp, Andy Warhol, Karl Heinz Stockhaussen, Dan Wolgers och allt vad de heter inte varit konstnärer, författare, musiker etc.
Lägg märke till att de provokatörerna och infiltratörerna som räknades upp, alla är män. Snart kommer vi komma att lägga till kvinnonamn till de stora pga. av att vi räknar kvalitéer på ett sätt idag ett annat sätt imorgon och där med föds nya mästare, eller mästarinnor.
Rosings och Gynnings storhet och gärningar äger som jag ser det kvalitéer främst i det som vi (jag) idag inte direkt räknar som konstnärliga kvalitéer för tillfället, men som i morgon mycket väl kan vara det stora det fina det utvalda.
Dagens debattör
