Alla vuxna måste engagera sig för att få slut på mobbning
Den första april i år trädde en ny lag i kraft. Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Numera råder nolltolerans mot alla former av kränkningar i skolorna. Det innebär att de vuxna i skolan måste reagera omedelbart när de får veta att ett barn är utsatt för mobbning eller andra kränkningar.
Den nya lagen är skarp och innebär att skadestånd kan dömas ut om den inte tas på allvar.
I rollen som barn- och elevombud för likabehandlig har jag i uppgift att se till att lagen följs. Sedan den trädde i kraft har jag varit i kontakt med flera barn som till mig uttryckt att de på grund av den mobbning de utsätts för mår så dåligt att de inte längre önskar leva. Enligt BRIS senaste rapport har cirka tio procent av de barn som varit i kontakt med organisationen tänkt på att ta sitt liv.
Det gör mig arg och ledsen att vi inte lyckats skapa den trygga miljö som alla barn har rätt att växa upp i. När ska vi vuxna förstå allvaret i denna fråga? Är det först när vi har ett eget barn som är drabbat? Nej, du måste engagera dig som vuxen oavsett om ditt eget barn är mobbat eller ej. Vi har alla ett ansvar att ingripa och agera när vi får veta att ett barn är utsatt för mobbning.
En grundförutsättning för att komma till rätta med kränkningar i skolorna är att lita på barnen. När någon berättar om kränkningar och mobbning så måste vi vuxna lyssna. De åtgärder som vidtas måste utgå från att det verkligen är som barnet säger. Vi når inga resultat genom att blunda för problemen och slå dövörat till.
Det går inte att lösa allt med lagstiftning men jag tror mycket på den nya lagen. Lagen ställer krav på att förskolor och skolor – tillsammans med barn, elever och föräldrar – arbetar förebyggande mot mobbning. Lagen ställer också krav på att alla verksamheter upprättar en likabehandlingsplan. Sedan den första april bryter förskolor och skolor mot lagen om de inte har en sådan plan. Trots det har jag vid mina kontakter med olika verksamheter märkt att likabehandlingsplaner ofta saknas.
Detta är oacceptabelt. Ett systematiskt förebyggande arbete är en förutsättning för att kränkningarna i skolorna ska minska. För att skärpa lagstiftningen ytterligare bör det införas en möjlighet att vitesförelägga de ansvariga huvudmännen för skolorna när skolorna saknar likabehandlingsplaner.
Som vuxna har vi alla ett gemensamt ansvar för att få stopp på mobbningen. Skolan har ett särskilt stort ansvar. Om vi inte lyckas med att skapa en miljö fri från kränkningar kan vi inte heller kräva av våra barn att de ska kunna ta till sig det vi lär ut i skolorna. En trygg skolmiljö leder till förbättringar på kort sikt för den enskilde eleven. Det kan till och med rädda liv. På lång sikt leder det till förbättringar för hela samhället.