Lyssna på folket – låt dödshjälp bli lagligt
Debattörerna: Varför händer det ingenting, politiker?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-21
DEBATT. I februari 2023 fick kompositören och pianisten Stefan Nilsson beskedet att han drabbats av ALS. Det handlade om en aggressiv variant av sjukdomen som på kort tid begränsade honom på olika sätt och som – trots tung medicinering – ledde till mycket svåra smärtor.
Hans öde dokumenterades förra året i Tom Alandhs ”Beskedet” som inte lämnade någon oberörd. Det gör heller inte den nu aktuella ”Min död är min”.
Stefan Nilsson valde att med dödshjälp avsluta livet – han bestämde själv när och hur han ville lämna jordelivet och vem som skulle vara med honom när han gjorde detta.
Han dokumenterade sin vilja. De avslutande ögonblicken spelades in för att visa att döden var självvald och att han själv utförde den dödande handlingen.
Trots det inleddes en omfattande polisutredning; brottsmisstanken var dråp. Stefan Nilssons och hustruns bostad betraktades som en brottsplats. Utredningen, som senare lades ned, lämnade djupa spår hos de anhöriga.
Om Stefan Nilsson hade orkat kunde han helt lagligt ha åkt till Schweiz och där fått hjälp att avsluta sitt liv. Han hade fått hjälp om han bott i Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Portugal, Österrike, Tyskland, Italien, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Colombia, Ecuador eller någon av det tiotal amerikanska delstater som har legaliserat eller accepterat dödshjälp i någon form.
Stefan Nilsson ville dock dö hemma i Sverige, med nära och kära omkring sig. Hans bestämda uppfattning var att varje människa ska ha rätt att bestämma över sin egen död.
Vi svenskar håller värden som frihet och självbestämmande högt. Vi är fria att bestämma över det mesta i våra liv men inte om vi drabbas av sjukdom som är obotlig eller innebär ett långdraget och plågsamt lidande.
I bästa fall kan den som förväntas ha en eller ett par veckor kvar att leva bli erbjuden att sova in i döden; detta anses inte vara dödshjälp. En döende kan däremot inte kräva att få medicinsk hjälp att dö, varken vid denna tidpunkt eller tidigare, för att slippa lidandet.
I Sverige anses det nämligen inte vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet att ge medicin i dödliga doser. Den läkare som gör det blir av med sin legitimation.
En överväldigande majoritet av svenska folket är för en legalisering av dödshjälp. Stödet bland läkarna ökar. Det finns en riksdagsmajoritet för att utreda legalisering av dödshjälp.
Vi frågar oss därför vad det är som gör att ingenting händer? Varför tillsätts ingen utredning? Varför väljer svenska politiker att slå dövörat till väljaropinionen?
På senare år har vi kunnat ta del av flera öden liknande Stefan Nilssons. Hur många fler ska behöva ta saken i egna händer innan alla svenska politiker ska se vad politiker har insett i många andra länder – till och med djupt religiösa länder.
Rätten för dödligt och obotligt sjuka att få medicinsk hjälp att avsluta livet är en grundläggande fri- och rättighet.
Aud Sjökvist, ordförande RTVD (Rätten till en värdig död)
Rolf Ahlzén, vice ordförande
Yasmine Bladelius, ledamot, riksdagsledamot (S)
Teodor Challis, ledamot
Walter Guldbrandzén, ledamot
Sten Niklasson, ledamot
Niels Paarup-Petersen, ledamot, riksdagsledamot (C)
Jonas Syrén, ledamot
Stellan Wellin, ledamot
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.