Poliser, våga vägra Tafsa inte-bandet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-08-12 | Publicerad 2016-08-10
Debattören: På Way Out West har ni chansen – bryt kampanjen och skicka tillbaka armbands-lådan till chefen
DEBATT. Den har dragit igång nu, Way Out West. Polisen som är på plats bör ta vara på möjligheten att bryta den kampanj som motverkar sitt eget syfte.
Om de gör valet att helt enkelt vägra dela ut armbanden med texten "Tafsa inte" och skickar tillbaka lådan med dem dit de kom från så kan debatten få den vinkel den förtjänar. Att stå bakom brottsoffren och lägga skulden på dem som begår brott.
Kanske verkar debatten om armbanden uttjatad. Kanske tänker en del nu att det är dags att gå vidare, in i höstmörkret, och hitta nya saker att prata om. Men det är ingen fara. Alla diskussioner får plats i flödet.
Det har den här sommaren visat på. Brexit, svenska värderingar, terrorismen i världen, Donald Trump vs Hillary Clinton, moralpaniken runt alkoglassen, och så övergreppen på festivalerna och armbanden med texten "Tafsa inte".
Samtalet kring armbanden måste få fortsätta ett tag till. Och då inte genom att dela ut dem vid festivaler med uppmaningen till besökarna att vara "schyssta killar".
Frågan om varför texten med ordet "tafsa" vävdes in redan från början behöver ställas och någon behöver säga ifrån. Denna någon behöver komma från polisen.
Jag har fullt förtroende för att poliserna som jobbar på festivalområdena värnar om besökarnas trygghet. Att de gör allt vad de kan för att förhindra brott. Det är också min övertygelse att dessa poliser, som ser verkligheten på nära håll, förstår att armbanden inte fungerar avskräckande.
Kampanjen är en klassisk påpassning ovanifrån där en chef försökt ta ett nytt grepp och vara kreativ utan att riktigt veta hur det fungerar på golvet.
När polischef Dan Eliasson säger "Vem vill bli ihågkommen som killen som tafsar?" visar det på en väldigt låg insikt i problemet. De som tar sig rätten till andras kroppar skiter fullständigt i om någon tycker att de är osköna grabbar. De saknar spärren.
Polisen måste ha verktygen till den spärren och där är ett första steg att kalla brotten för dess rätta namn: sexuella ofredanden och sexuella övergrepp. Inte tafs.
Ett dysfunktionellt system slutar inte att vara just ett system förrän någon ifrågasätter det och gör annorlunda.
Om inte Rosa Parks hade vägrat resa sig från sin plats bussen, utan att ta hänsyn till systemet om att lämna företräde på grund av hennes hudfärg, hade inte heller lagen börjat röra sig i rätt riktning.
Just nu pågår Way Out West, en av Sveriges största och mest populära festivaler. Människor från hela Sverige har sökt sig dit för att lyssna på musiken och dansa genom nätterna med sina vänner. Också sexförbrytarna söker sig dit. De ser festivalen som en chans att utföra sin kriminella gärning.
Även polisen har en chans i och med detta stora och uppmärksammade evenemang.
Chansen att vara den som inte går i flock och bryter mönstret. Valet att göra något nytt och vägra dela ut de armband som förminskar ett allvarligt brott. Möjligheten att vända diskussionen och lägga skulden där den hör hemma: hos förövaren.
Elin Nilsson
Föreläsare och moderat kommunpolitiker i Sundsvall
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.