Nej, vi är inte rädda att jobba i förorterna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-02-12 | Publicerad 2016-02-11
Replik från brandmannen Anders Narling om våld mot blåljuspersonal
REPLIK. Brandmännens riksförbunds ordförande Peter Bergh påstår att vi brandmän dagligen möter våld i form av stenkastning och liknande. Jag borde kunna känna igen mig i den bilden då jag enligt polisen jobbar i ett av Sveriges farligaste områden. Men i stället är det en beskrivning som vare sig jag själv eller den statistik jag finner ger något stöd för.
Blåljusyrkena har hög status och det är olyckligt att vi väntas ge uttryck för en rädsla att arbeta i vissa utpekade områden. Jag känner inte igen mig och vill inte användas som ett verktyg för dem som har som syfte att skapa denna polarisering.
Det finns en del personer i mitt yrke som tänker så – men min erfarenhet är att de ogärna engagerar sig i inkluderande arbete och i stället väljer tryggheten på stationen.
Jag och mina närmaste kollegor jobbar i dag aktivt med att motarbeta polarisering genom att arbeta inkluderande. Vi rör oss ute i samhället även när det inte är larm.
Vi håller utbildningar på skolor, deltar vid SFI utbildningar och engagerar oss i att möta de medborgare vi jobbar för i deras närmiljö. En ganska stor del av vår arbetstid läggs på att kommunicera utanför brandstationen och vi identifierar oss med de medborgare vi arbetar för, vi jobbar inte emot dem. Kanske bidrar detta till att jag inte känner igen mig alls i den mörka bild Aftonbladet sprider.
Det finns enormt starka traditionella och normerande strukturer inom räddningstjänsten. Lägger vi bara fokus på att öppna upp dessa ramverk mer så finns det verktyg att hämta som kan hjälpa oss att kunna fortsätta arbeta i en hållbar trygg miljö.
Jag skulle gärna se att fackförbunden var ett stöd här, i stället för att lägga ansvar på någon annan och söka efter yttre hot.
Anders Narling
Brandman