Självdestruktiva tjejer måste fångas upp i tid
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-02-07
Debattören: Barn som mår psykiskt dåligt måste få hjälp att klara sin skolgång
Mellan åren 2004 och 2007 ökade BRIS kontakter om psykisk ohälsa med 33 procent, från 3 951 kontakter till 5 243 stycken. Under den här perioden var psykisk ohälsa bland barn och unga också högt uppe på såväl de politiska agendorna, som i medias rubriker och olika åtgärdspaket diskuterades.
Nu är det tystare om unga som drabbats av psykisk ohälsa, men BRIS hade ändå 4 545 kontakter under år 2011 som rörde psykisk ohälsa, vilket motsvarar 17,5 procent av alla stödjande kontakter under året.
Under år 2011 har BRIS granskat drygt 1 500 kontakter som rör psykisk ohälsa, och i de komplexa berättelserna om psykisk ohälsa ser vi många tonårstjejer med höga krav på sig själva att vara vackra och högpresterande i skolan. Krav som leder till ätstörningar, självdestruktivitet, sömnsvårigheter och ångest. Men trots att de här flickorna tidigt signalerar att de inte mår bra, så fångas de upp först när problematiken blir allvarlig och till och med livshotande.
Den psykiska ohälsan medför också koncentrationssvårigheter, vilket gör att ungdomarna har problem med att hänga med i skolarbetet. De sänker sina betyg och många går till slut inte till skolan överhuvudtaget. Ändå frågar inte de vuxna i skolan varför barnen presterar sämre, eller varför de skolkar.
De här barnen behöver hjälp med att komma tillbaka till skolan och hjälp med skolarbetet. Men för att få stödundervisning och hjälp med läxläsning krävs att barnet har en diagnos och då framförallt en neuropsykiatrisk diagnos som adhd eller Asperger, vilket många av barnen i Bris kontakter inte har. När barnen misslyckas i skolan så mår de ännu sämre och livssituationen försämras än mer.
De här barnens berättelser präglas av en vuxenvärld som inte förstår barnens behov, inte ens när barnen ger så tydliga signaler som att betygen börjar dala, eller frånvaron ökar.
Samhället och vuxenvärlden måste ta sitt ansvar och fånga upp de här barnen i tid, ha kompetens i att samtala med dem och ge dem stöd. Det måste finnas tidiga och förebyggande insatser. Lärare och skolhälsovården har ett ansvar, men skolan måste också få resurser att kunna ge det stöd de behöver för att klara skolgången.
Även i primärvården måste stöd finnas tillgänglig i form av kuratorer och psykologer. För komplexa svårigheter, där problem efter problem läggs på varandra, blir till slut så stora att de är oerhört svåra att lösa.
Bris vill utöka sitt stöd till de här barnen, och andra utsatta barn, genom att göra Bris telefonlinje 116 111 tillgänglig dygnet runt. Natten kan vara den allra svåraste tiden på dygnet för barn som mår dåligt, eller blir utsatta för våld eller övergrepp. Att då få möjlighet att prata med en kunnig, närvarande vuxen, kan vara det som leder till en positiv förändring i barnets liv.
Bris kräver även:
Att ytterligare resurser tillförs elevhälsan så att fler tjänster kan tillsättas, särskilt antalet skolpsykologer.
Att ansvariga beslutsfattare ger tydligare uppdrag till de verksamheter som ansvarar för arbetet med psykisk ohälsa för barn och ungdomar.
Att samma beslutsfattare skapar förutsättningar för stödundervisning och läxhjälp till barn som mår psykiskt dåligt.
Att barn och ungdomar ges tydlig information om vart man ska vända sig om man drabbas av psykisk ohälsa.
Eva Waltré