Birgitta Ohlsson får det svettigt i höst
Det började med en ministerutnämning och slutade med en debatt om Birgitta Ohlssons växande mage. Inte så konstigt med tanke på att posten som EU-minister knappast är regeringens hetaste. Ohlsson gjorde sitt bästa för att sätta fokus på sina hjärtefrågor, men tyvärr.
Nedsmutsningen av Östersjön, mänskliga rättigheter och förtrycket av romer i Italien är obetydliga abstraktioner i jämförelse med graviditeter och skrikande, bubblande och bajsande bebisar. Det som ockuperar åtskilliga år för så många av oss, och som vi gärna fortsätter ha synpunkter på även efter att vi lämnat de mest akuta barnåren bakom oss.
Utnämningen av den gravida ministern har lett till starka reaktioner, inte minst bland Ohlssons systrar på den borgerliga och liberala kanten. Dagens Nyheters Hanne Kjöller oroar sig för hur Ohlsson ska kunna vinka av den lilla och åka till Bryssel. Kvinnor Kan-grundaren och ledarskapskonsulten Eva Sternberg ser beslutet att tacka ja till ministerposten som borgerlighetens undergång och manar Ohlsson att stanna hemma.
Moderaternas Anna Kinberg Batra däremot ger sin riksdagskollega rådet att hon ska passa på att flyga mycket med bebin eftersom amningen fixar tryckutjämningen och man samtidigt får tillbringa ovärderlig tid tillsammans. Nej, ingen man – eller dinosaurie, för att låna ministerns uttryck – har uttalat sig i frågan.
Är Birgitta Ohlsson en kvinnlig förebild eller en egoistisk streber?
Ingetdera. Möjligen en smula naiv, om jag ska vara beskäftig tvåbarnsmamma. Enligt Ohlssons blogg ska förlossningen klaras av i juli, därefter en månad ledigt och sen väntar tidernas intensivaste valrörelse.
Låter kanon. Men fakta är att spädbarnstiden är svettig, kladdig, värkande och inte sällan gråtig. Det kan ingen teoretisk överbyggnad på jorden ändra. Det spelar ingen roll om du är uppstyrd till tänderna och gift med Mr Fixit. Men den här överoptimistiska inställningen är den enda rätta i det läge hon befinner sig. Självklart gjorde hon rätt som tackade ja till jobbet, det är en toppchans och ett steg på vägen till partiledarposten.
Birgitta Ohlsson har i egenskap av ordförande för Liberala kvinnor varit en varm anhängare av kvoterad föräldraförsäkring. I höstas lanserades förslaget att föräldraförsäkringen ska delas upp i fyra månader var mellan föräldrarna, och fyra månader att disponera hur man vill. En lite friserad version av hennes tidigare krav som riksdagsledamot, individualiserad föräldraförsäkring. Alltså att föräldradagarna delas rakt av.
När nu ministerns mage blivit en angelägenhet för såväl politikerkollegor som ledarskribenter, kolumnister och Kalle Kula blir det spännande att se om hållningen står sig eller om den nya situationen skänker nya insikter.
På sätt och vis kanske det var tur att Ohlsson inte hann driva igenom kvoterad föräldraförsäkring innan hon blev välkammat statsråd. Då hade det varit svårt med uppdelningen familjen lutar åt nu. En månad till henne, resten till honom.