"Det finns så mycket mer än resor och kläder"
Matilda Grebestam, 15: De barn som kommer klara sig bäst är de som inte får allt
Jag läste för någon dag sen artikelserien om kvinnor i Sverige som har några av de lägsta lönerna i landet. Och så var det en artikel om hur barn mobbas i skolan för att de inte har samma resurser som sina skolkamrater.
Ja, det är ju tråkigt att dessa barn blir retade för att de inte har det senaste modet, nya skridskor eller att de aldrig åker på semester, men att stoppa mobbningen genom att ge de mobbade barnen ”rätt” prylar är inte sättet man ska lösa problemet på tycker jag. Det är mobbaren som är problemet i sådana fall.
Och för den delen, blir barn så mycket lyckligare av en massa prylar i sitt liv?
Nej.
Visst, du kan sätta en massa saker i ett barns hand och visst, de kommer förmodligen att vara lyckliga en stund tills de ser någonting nytt och sen någonting ännu bättre och nyare.
Barn som får och får men aldrig får ett nej förstår inte värdet på saker
Barn som får och får men aldrig får ett nej förstår inte värdet på saker och inser kanske inte förrän de är i vuxen ålder att livet inte är en massa prylar och bara ”ja” hela tiden, att man inte alltid får det man vill ha.
Men barn som ibland får finna sig i att man inte kan äta på restaurang varje helg, att man inte kan få alla de nyaste leksakerna eller det senaste modet, det är de som förmodligen kommer klara sig bäst, det är de som kanske kommer att sätta mest värde på saker och
förmodligen redan i ung ålder sätta högre värde på det sociala i stället för det materiella.
Jag är 15 år och har aldrig varit utomlands.
Min kompis visade för någon dag sen sina nya Acne-jeans som kostat över 1 000 kronor och jag visade mina jeans från HM för 100 kronor. När jag var liten fick jag många gånger ärva kläder från mina äldre systrar. Av släktingar får jag när jag fyller år 100 kronor. Vid jul ingenting.
Men är jag mindre lycklig för det? Inte ett dugg. Jag har allt jag behöver; familj, vänner, bra i skolan, mat och tak över huvudet. Jag har aldrig levt i fattigdom, men saker har aldrig varit en stor del av mitt liv.
Jag har träffat människor som får allt de pekar på, sedan när de inte kan få en sak så går hela världen under. Hur ska de kunna klara att få att leva på kommande studielån i en liten etta där det enda pengarna räcker till är nudlar?
Sen finns det så klart människor som har det väldigt bra materiellt, men som inte skulle klara sig sämre i framtiden för det. Det jag vill säga är att det är, som jag ser det, kanske inte i slutändan så synd om de barn som inte har eller får allt, utan att det kanske är de som kommer att klara sig bäst senare i livet.
Jag menar inte att det är bra att vara fattig, tvärtom, men många gånger kan det materiella stiga folk åt huvudet och många, inte alla, missar de saker som verkligen är viktiga.
Det finns så mycket mer i livet än resor och kläder, tyvärr är det någonting som få verkar inse, så varför inte få reda på det redan när man är liten?