EU:s nya muskler
Cecilia Malmström: Nu krävs det att alla länder tar ett gemensamt ansvar!
Efter långa och tuffa förhandlingar enades EU-ledarna om hur ett nytt fördrag ska se ut, med spelregler för hur unionen ska fungera i framtiden.
Som så ofta i EU-sammanhang krävdes det långa diskussioner och kompromisser för att ena motstridiga viljor. Men de 27 medlemsländerna visade återigen att man faktiskt kan komma överens när unionens framtid står på spel.
Med det nya fördraget i hamn har vi ett EU som är en stark partner i världen, som är redo att ta emot fler medlemmar och som kan jobba effektivare. Nu måste vi lägga all kraft på att ta itu med viktiga sakfrågor där medborgarna förväntar sig resultat: klimathotet, migrationsfrågor, kampen mot den internationella brottsligheten och en mer samordnad utrikespolitik.
Flera länder hade tuffa krav med sig hemifrån till toppmötet, och långt in på natten var risken för ett haveri fortfarande stor. Men efter otaliga övertalningsförsök och enskilda samtal i olika konstellationer föll de bitar på plats som gjorde att alla 27 kunde återvända hem och visa på en seger i förhandlingarna. Alternativet hade varit förödande, ett misslyckande hade väsentligt försvårat samarbetet under en lång tid framöver.
Det nya ”reformfördraget” skiljer sig en del från det konstitutionella fördrag som medlemsländerna skrev under 2004. Men Sverige och en stor majoritet av EU-länderna har hela tiden försvarat helheten och sagt nej till propåer om strykningar och stora ändringar som lanserats under våren. Vi drev en rad hårda krav under toppmötet och det arbetet gav resultat:
Lättare att fatta beslut. Om EU ska kunna tackla allvarliga problem som människohandel, narkotikasmuggling och terrorism måste beslut kunna fattas på ett enklare sätt. Det blir mer majoritetsbeslut så att inte den långsammaste bestämmer takten.
Mer insyn och öppenhet. Ministerrådets möten ska vara offentliga när man debatterar och stiftar lagar. EU:s offentlighetsprincip får en större tyngd. Riksdagen får en tydligare roll i att bevaka om beslut ska fattas på EU-nivå eller i Sverige – att närhetsprincipen respekteras.
Tydligare för medborgarna. Stadgan för medborgerliga rättigheter, som funnits sedan 2002, blir rättsligt bindande när ett medlemsland tillämpar EU:s lagar och regler.
EU:s utvidgning är räddad. Försöken att försvåra för fler länder att bli medlemmar i EU genom att skriva in nya kriterier i fördraget stoppades, mycket tack vare Sveriges insatser.
Men en förhandling innebär alltid att ge och ta. Olika symboliska texter har tagits bort ur fördraget, Storbritannien har fått undantag från polissamarbetet och rättighetsstadgan, här och där har formuleringar vässats och slipats till. EU-ländernas parlament har fått en ännu starkare roll, och man har lagt till politiska mål om klimat och energisolidaritet. Eftergiften till Polen blev att det nya systemet för hur rösterna i ministerrådet fördelas mellan medlemsländerna skjuts upp i några år, vilket gör att vi får dras med snåriga röstregler ett tag till. Det är en verklig seger för EU-samarbetet att reformfördraget är på plats, men det är inte det enkla och lättbegripliga paket som var tanken med originalförslaget.
Vägen till midsommarnattens uppgörelse har knappast varit smärtfri. Vissa inlägg i debatten inför helgens toppmöte har präglats av snäva nationella intressen och försök att plocka politiska poänger på hemmaplan, snarare än att stärka den europeiska unionen.
Medlemsländerna har nu en viktig uppgift i att se till att medborgarnas förtroende för EU kan förbättras. Om det ska bli verklighet krävs att alla länder tar ansvar och sätter det gemensamma intresset högt så att samarbetet kan visa på resultat och verkligen ge mervärde. Vi har många gemensamma framtidsfrågor som vi bara kan lösa tillsammans, och EU-samarbetet kan aldrig bli mer än summan av medlemmarnas samlade ansträngningar.
Dagens debattör
