Regeringen blundar för miljöproblemen
Lena Sommestad: Utan tvekan står vi inför en radikal omläggning av svensk klimatpolitik.
Strax före jul kom ny klimatstatistik från Naturvårdsverket. Den visar på ett verkligt genombrott för svensk klimatpolitik. De svenska utsläppen av växthusgaser låg år 2005 hela sju procent under 1990 års nivå. Det är en imponerande prestation i internationell jämförelse.
Tolv års konsekvent socialdemokratisk klimatpolitik börjar ge resultat. Sverige har visat att tuff miljöpolitik kan förenas med stark ekonomisk tillväxt. Men risken är uppenbar att framgångarna snart spolieras av en regering vars passivitet i klimatfrågan blir alltmer uppenbar.
Den borgerliga regeringen har visat prov på att man snabbt kan sjösätta politiska reformer, om de har hög politisk prioritet. Skattesänkningar och försämringar i a-kassan genomförs med omedelbar verkan.
När det gäller klimatpolitiken, däremot, är förhållningssättet ett annat. Trots att miljöminister Andreas Carlgren med eftertryck har förklarat att miljöpolitiken i första hand är en kamp mot tiden, inte en strid mellan regering och opposition, skjuts konkreta mål och åtgärder på framtiden.
I valrörelsen lovade högeralliansen att satsa en ”klimatmiljard” för att minska utsläppen av växthusgaser. Men fortfarande finns inga besked om när denna satsning kommer eller hur den ska se ut.
I höstens budget presenterade regeringen i stället nedskärningar i klimatpolitiken. SMHI fick minskade anslag, en obegriplig åtgärd i ett läge när vi behöver mer och inte mindre kunskap om klimat och väderförhållanden. Samtidigt aviserade regeringen i budgeten ett stopp för de framgångsrika klimatinvesteringsprogrammen. Det skedde trots att omfattande utvärderingar visar att den här typen av investeringsprogram är kostnadseffektiva och ger goda resultat.
Inte ett ord hörs heller från miljöministern när kommun efter kommun skrotar sina klimatpolitiska program. I Uppsala sänker den nya borgerliga majoriteten klimatmålet för år 2010 från minus 20 till minus fyra procent. I Stockholm genomför man dramatiska nedskärningar i miljöanslagen. Runtom i landet raseras den lokala klimatpolitik som socialdemokratin – i samarbete mellan nationell och kommunal nivå – har byggt upp.
Vart är regeringen på väg i klimatpolitiken?
Under hösten har miljöminister Andreas Carlgren gång på gång försäkrat att Sverige ska ha höga ambitioner på klimatområdet. Genom att fortsatt ligga i frontlinjen i klimatpolitiken på hemmaplan, kan Sverige förbli en positiv kraft i det globala klimatsamarbetet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt ger dock helt andra besked. Som ett eko av sin partivän, USA:s president George W Bush, hävdar Reinfeldt att vi svenskar inte behöver ändra vår livsstil för klimatets skull. Så mycket har ju redan uträttats här hemma! Sverige ska inte längre ligga i täten i kampen mot klimatförändringarna. Det hotar ekonomin och jobben, påstår Reinfeldt. I stället ska kraven skärpas på andra länder, som Brasilien och Kina.
Utan tvekan står vi inför en radikal omläggning av svensk klimatpolitik. Fredrik Reinfeldt har varken mod eller förmåga att fullfölja den framgångsrika svenska klimatpolitiken. Han påstår sig ha ett globalt perspektiv på klimatfrågan, men att skyffla över ansvaret på länder, vars utsläpp per capita fortfarande ligger långt under USA:s och Europas, skapar ingenting annat än förakt och misstro i det internationella klimatsamarbetet. Sverige har ett ansvar att gå före. Att ducka för det ansvaret är ynkligt av en regering som har chansen att verkligen göra skillnad i en av världens ödesfrågor.