"Gräddfil ända in i döden"
Läkaren Bertil Wik: Rika får dubbelt så mycket vård som fattiga
En gemensam svensk-brittisk studie har visat, att sjukvården lägger ner nästan dubbelt så mycket pengar på den rikaste femtedelen av befolkningen, som den gör på den fattigaste, när det gäller vård i livets slutskede.
95 000 kronor om året på de välbärgade mot 55 000 kronor per år på de fattigaste. Och detta gäller offentlig, skattefinansierad vård.
Vilka siffrorna är för vård i privat regi kan man bara fantisera om.
Undersökningen som är utförd på nästan 17 000 patienter refereras i Dagens Medicin och justeringar har gjorts för ålder, kön och cancersjukdomar.
Vi vet sedan tidigare, att ”hälsotalet” är tydligt knutet till ekonomisk status, så tydligt, att Blandarens gamla uttryck: ”Bättre rik och frisk än fattig och sjuk” är en realitet. Den bättre hälsan hos de välbärgade är ingalunda enbart ett uttryck för relativ frihet från arbetsrelaterade skador och sjukdomar.
Blandarens gamla uttryck: ”Bättre rik och frisk än fattig och sjuk” är en realitet
Professorn i socialmedicin, Bo Burström, finner resultaten oomtvistliga men mycket förvånande. Han känner väl till att sjukligheten är högre hos personer med sämre ekonomi. Alltså borde det egentligen vara tvärtom, menar han. Och tillägger med en nästan historisk underdrift: ”Det är en rätt stor skillnad för ett land som påstås ha världens mest generösa och jämlika sjukvårdsystem”.
Burström känner sig ”orolig om sjukvården tar hand om patienter olika beroende på deras inkomst”.
Burström lanserar två tänkbara förklaringar och förkastar en tredje.
Den han avvisar är att förhållandena skulle bero på medvetna prioriteringar från läkares och annan personals sida. Vi får väl hoppas, att han har rätt i detta.
Burström kan tänka sig, att välsituerade personer har större förmåga att ”kräva mer kostsamma utredningar och behandlingar”.
Är det inte läkarna, som på strikt medicinska indikationer avgör dessa ting? Utan att snegla på patientens socioekonomiska status?
En annan förklaring kan, enligt Burström, vara, att fattigare människor söker senare.
Ja, jag har tidigare skrivit, att inom sjukvården är inte efterfrågan detsamma som behov. Sjukvård ska vara behovsstyrd, inte efterfrågestyrd. Den aktuella studien visar att den redan nu i mycket är efterfrågestyrd. Privatisering kommer att öka detta förhållande.
Sinikka Svensson, verksamhetschef inom geriatrik ”känner inte igen” beskrivningarna. Och säger: ”Spontant tycker jag det låter kusligt och alldeles förfärligt, om det är så att sjukvården spenderar mer på rika människor än på fattiga.”
Det är mycket lätt att hålla med henne. Under alla förhållanden bör den aktuella studien leda till en genomgripande diskussion om etik i vården. Alltså inte bara till etikkommitteer och etiska riktlinjer tryckta på glansigt papper.
Och nog ger den anledning till att hejda beslut om privatiseringar av sjukhus och andra vårdinrättningar.
Fattiga Sjukvård för 55 000 kr
Rika Sjukvård för 95 000 kr
Dagens debattör
