Gamla mansideal gör mer skada än nytta
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-11-18
Debattören: Jämställdhet är inte en fråga bara för kvinnor
Jag har världens bästa jobb. Jag föreläser om normer, värderingar och jämställdhet. Jag ruskar om, ifrågasätter och får folk att skratta och gråta åt vårt invanda tänkande. Alltid som Sara. För ja, jag är transperson. Och jag har en hel del att bidra med i diskussionen kring vad som är manlighet och mansroller och vad vi behöver förändra.
Kläderna och attributen använder jag för att komma bort från den trånga mansrollen och plocka fram något annat inom mig. Eller bättre uttryckt, jag tycker om att vara människa, jag önskar att vi alla skulle definiera oss efter vad vi har mellan öronen i stället för vad vi har mellan benen.
Men bara detta att jag klär mig kvinnligt väcker många tankar och känslor hos min publik. De flesta vill visa att de är med mig, så när jag frågar: ”Är det ok för en man att klä sig så här?” så är folk först ganska tysta. Sedan vill de visa att de inte har några fördomar och svarar ett rungande ”JA!”. Framförallt från kvinnorna i publiken.
När jag lägger till: ”Åtminstone så länge det inte är din man?”, blir det i stället många generade skratt.
Jag tror inte det bor en transvestit i varje svensk mans garderob, men jag tror att den där tystnaden och det generade skrattet är väldigt talande för hur trång mansrollen är och hur litet spelrum vi män faktiskt har.
Det är dags för en bredare diskussion kring manlighet och mansroller så att vi väcker män ur deras dvala. För det är en dvala att hålla fast vid gamla ideal och trånga roller som gör mer skada än nytta. Självmorden, våldet som skadar både män och kvinnor, fängelsestraffen, arbetslösheten, ensamheten, de dåliga betygen och så vidare. Det är ingen slump att det är män som toppar den statistiken. Det är också så att de egenskaper vi har valt att kalla kvinnliga är de som näringslivet efterfrågar i dag: social kompetens, empati, inlyssnande med mer. Den tysta, starka, ensamma mannen som pekar med hela handen är hopplöst ute.
Trots det är det många av oss män som kört fast i gamla mönster. Det är viktigare att vara godkänd av andra män än att utveckla sig själv.
När jag föreläser för enbart män blir det ofta som att föreläsa för en grupp skyltdockor. Med armarna i kors och blicken i marken tycks inget rubba dem. När jag drar skämt som i blandade grupper skapar skratt tittar männen bara på varandra. Det tog ett tag innan jag upptäckte att de kollade in hur ”alfahannarna” reagerade. Då lägger jag in en paus och när sorlet stiger kallar jag in dem. Då har de pratat ihop sig om vad de ska tycka och då går det plötsligt bra att både skratta och applådera.
Därför är det dags att på allvar börja uppmärksamma den internationella mansdagen som infaller i dag, den 19 november, och göra den till en del av en modern mansrörelse. En mansrörelse som lär oss män att det finns ett annat sätt att leva än att bara försöka imponera på andra män med så mycket jobb, makt och pengar som möjligt.
Många kvinnor (och ett fåtal män) har redan insett att människor inte är bara kvinna eller man. Det är hög tid även för oss män att uppgradera mansrollen och tillåta oss att vara människor som går in och ut ur de roller som passar oss för ögonblicket. Vi skulle må mycket bättre om vi hade modet att våga utforska vilka vi är i stället för att låsa oss fast i gamla mönster hur en riktig man ”ska vara”.
I dag uppfattas jämställdhet uppfattas i huvudsak som en kvinnofråga. Men jämställdhet betyder helt enkelt olika saker för kvinnor och män. Kvinnorna saknar makt i samhället medan vi män saknar makt över oss själva. Och på något sätt är det nästan mer förödande – om inte annat så för jämställdheten.
Claes Schmidt