"Offret plågas mest i rätten"
Våldtagna kvinnan: Det är fel på rättssystemet – inte på tjejerna
Först och främst vill jag framföra mitt varmaste tack. Jag vill tacka alla er som står bakom mig i alla lägen.
I dag fick jag en bunt papper på posten med ett hundratal namnunderskrifter, män som kvinnor, som jag inte känner som ville visa sitt stöd. Stort tack till alla er, det värmde verkligen.
Tack till min familj som åkte till sjukhuset samma minut som jag ringde och sedan dess har funnits vid min sida genom rättegång, tårar och sömnlösa nätter.
Tack till mina älskade kompisar som står ut med mig. Tack till mina kollegor som stöttar mig nu när jag försöker komma tillbaka till arbetet igen.
Tack till alla er som inte bara låtit denna våldtäkt vara en av mängden artiklar i tidningarna. Tack till alla er som reagerat och agerat. Ni som ställde upp på manifestationen mot våldtäkter, ni som skriver insändare i tidningar och ni som väcker debatter kring ämnet, det är tack vare er jag inte ger upp hoppet helt och hållet.
Mina tankar går tillbaka till rättegången som för mig var bland det värsta jag behövt utstå.
Fortfarande drömmer jag mardrömmar om själva våldtäkten och rättegången därefter. Aldrig någonsin att jag hade anmält de två killarna som våldtog mig om jag vetat vilket helvete som väntade mig bakom de lyckta dörrarna.
Man läser och hör ständigt om tjejer som klandrar sig själva för att de blivit våldtagna. Jag klandrar mig själv för att jag inte bara ställde mig upp och gick ut ifrån rättegången.
Man ska få festa hur mycket man vill och ha hur kort kjol man vill utan att våldtas
För ingen, ingen ska behöva försvara sitt tidigare sexliv eller sitt privatliv efter en våldtäkt. Under rättegången kände jag mig som den skyldiga, för hur kunde jag vara så dum att jag följde med två killkompisar hem efter krogen, varför hade jag druckit alkohol och varför var jag ens ute och festade på Stureplan?
Den ena åtalades advokat, Björn Sandin, ställde mig en fråga liknande ”vad trodde du att ni skulle göra, dricka te eller?”. Men inte trodde jag att jag skulle bli våldtagen den där natten i mars i alla fall. Dumma, naiva brud, den som ger sig in i leken får leken tåla.
Men våldtäkt är allt annat än en lek.
Jag tänker inte bli en i mängden av våldtäktsoffer som klandrar sig själva eller låter sig pressas ner. Jag tänker aldrig mer ta skit från någon.
Det är 2007 och man ska få festa hur mycket man vill eller ha hur kort kjol som helst utan att våldtas.
Det är inte vi kvinnor som ska behöva ursäkta oss. Vi ska inte behöva bli kallade horor, bli våldtagna eller behöva sitta i en rättegång och svara på om man har haft analsex förut eller inte.
Man blir behandlad som ett objekt i rättssalen, där offret granskas och ifrågasätts mer än de åtalade. I dagens läge är det de våldtagna kvinnorna som ska bevisa att det faktiskt skett en våldtäkt, männen får ljuga hur mycket de vill i rättegången, de är ju inte edsvurna.
Nu är det dags för Sveriges rättssystem att ändras, inte vi tjejer.