Att bli skuldfri är ingen utopi
Föreningen Fattiga Riddares ordförande Lotta Lagnander ger i debattartikel (9 augusti) råd om hur konsumenter skall komma ut ur skuldfällor. Hennes vägledning är tidvis felaktig.
I våra utredningar lägger vi störst fokus på preskriptionslagen, vilket ibland kan medföra att fordringsägaren inte längre kan kräva den skuldsatte på pengar. Lagnander föreslår att ”absolut preskriptionstid” införs. Detta är upplysningsvis sedan länge stipulerat i Preskriptionslagen (1981:130) §2.
Lagnander utmålar våra inkassobolag som profithungriga syndabockar som vill sluka den lilla människans börs. Detta påstående saknar grund. Ett inkassobolag agerar som ombud för fordringsägaren i syfte att bevaka och driva in uppkomna skulder, vilka debiterar helt lagenliga kostnader under insyn av Datainspektionen.
Vid långtidsbevakningar kan dock fordringsägaren och dennes ombud ingå egna avtal där t.e.x. räntan tillfaller ombudet m.m. Detta är då på fordringsägarens bekostnad. Inkassobolagen är i vårt arbete oerhört viktiga och framför allt tidsbesparande verktyg när vi utreder huruvida en skuld är preskriberad eller inte. De är väl insatta i lagstiftningen och kan oftast ta ett snabbt beslut. En korrespondens direkt med fordringsägaren skulle kosta mycket tid och därmed pengar.
När det inte är möjligt att avskriva ett ärende rekommenderar vi alltid den skuldsatte att försöka låna pengar för att ingå ett ackord eller en förlikning. Förhandlingen görs då mellan oss och inkassobolaget.
Detta samarbete ger en kapital- genomströmning som är gynnsam för samtliga inblandade parter. Den skuldsatte blir av med sina skulder, fordringsägarna får delvis sina pengar samt beredes avskrivningsmöjligheter och inkassobolagen får sina tjänster betalda. Konsumenten har då inte betalt en krona till inkassobolaget, vilket då faller på fordringsägaren. Rent samhällsekonomiskt är det givetvis också sunt att gamla skulder avskrivs eller förlikas och att de skuldsatta återfår marginal för normal konsumtion.