Partiledningen har sålt våra kärnfrågor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-01-06

Lokalpolitiker (MP): Hur ska någon i framtiden kunna lita på gröna vallöften?

DEBATT. I maj håller vi i Miljöpartiet kongress. Då faller domen över den förda anpassningspolitiken till (S), på snart sagt alla områden. Likt en lavin kommer man att svepa bort de som svikit och sålt ut våra grundvärderingar, de som klamrar sig fast vid fina titlar, utrikesresor och höga löner.

Vi kan göra upp om mycket för att få inflytande i kärnfrågor – men när dessa kompromissas bort faller hela den gröna idén.

Kompromisserna med (S) har varit många och dyra. Här i Stockholm såldes, trots löften om motsatsen från (S), hela Stockholm Energi AB ut redan på 90-talet. Några år senare, när Stockholm röstade om trängselskatt, kompromissades alternativet ”skatt endast till kollektivtrafik” bort. Följaktligen går det heller inte att stoppa Väster- eller Österleden.

Vi vet att järnvägen plundras på flera miljarder och det mesta av talet om utbyggda banor är tomma ord.

Att trixa med medel från biståndet och föra över till migrationen är ett svek endast de mest opportunistiska maktkramare borde kunna leva med.

Bostadsbyggandet tar inte fart och antalet färdiga detaljplaner ökar inte.

Glesbygdspolitiken har bidragit till fortsatt dränering av landsorten. Den gröna vågen kom och försvann. Polisen är också försvunnen, mackarna borta, och bankerna vägrar kontanter. En ny urbanisering framtvingad av kostsamma miljökrav kommer att utarma resterna av den bilberoende glesbygden.

Skolan ska ge elever förmåga till komplext och kreativt tänkande men det fungerar heller inte då baskunskaperna hos lärare är för dåliga. Lärare saknas dessutom i tusental, liksom sjuksköterskor.

Flyktingkatastrofen har visat att vår uppblåsta värdegrund inte har stöd i resten av EU. Asylpolitiken saknar den uppföljning som behövs och dessa problem kommer snart att mångfaldigas. Sverige inför därför i desperation Europas hårdaste asylkrav. Fiaskot framstår med all önskvärd tydlighet då Sverige nu är den största mottagaren av svenskt bistånd.

Att vi har språkrör som försvarar den nya politik de själva betraktar som ”skit” genom att påstå att det skulle bli ännu värre med andra vid makten, visar på total avsaknad av ansvarskänsla och även på omsorg om vårt parti. Gröna vallöften kommer i framtiden att framstå som fromma förhoppningar.

Vi gröna kanske kan påverka EU i det lilla men om vi blir överkörda i de stora frågorna är fasthållande av ett EU-medlemskap bara att avsäga sig självbestämmande. När ett stort land som Indien klargör att de ska mångdubbla sina koldioxidutsläpp genom utökad kolbrytning visar det också på unionens reella begränsningar. Själva orsaken till partiets omsvängning i frågan om svenskt medlemskap bör därför ifrågasättas.

Avgörande för allas vår framtid är också hur vi kan hantera radikal islam. Radikal indoktrinering av individer sker i moskéer och organisationer, som erhåller ekonomiskt stöd från det offentliga. Det måste upphöra. Bort med niqab och burka i skolmiljö, hedersvåld, barnäktenskap, frigör kvinnorna! Predikningar i moskéer kan göras på svenska.

Hur kan då en ny grön politik se ut? Det finns gott om goda gröna idéer och det finns plats för en internationell solidaritet. En konsekvens av den stora invandringen är att förslaget med ekonomiska frizoner snarast bör dammas av. Att vända urbaniseringen och skapa möjligheter för en ny grön våg borde vara en av partiets främsta prioriteringar.

Miljöpartiets väljare vet att evig tillväxt är en omöjlighet och att dagens BNP-tänk med evigt nya krediter är långsiktigt ohållbart. Tidigare talade vi om skatteväxling, med högre skatter på utsläpp och konsumtion men lägre skatter på arbete, det är en politik vi bör återgå till.

Rebwar Hassan

Ledamot (MP) i Stockholms läns landstingsfullmäktige