Hur vill Moderaterna egentligen ha det?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-10 | Publicerad 2015-10-29
Tomas Eneroth (S): Oförmåga att hålla ingångna avtal kan inte lagstiftas bort
DEBATT. Att Moderaterna under Anna Kinberg Batras ledning har bytt riktning har nog inte undgått någon. Men vad partiet egentligen vill är det nog fler än jag som undrar. I dagarna gick Anna Kinberg Batra ut i Dagens Nyheter och sa att ”vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att största underlag också kan regera och genomföra sitt budgetbeslut”. Detta bara veckor efter att hon själv tog beslutet att bryta Decemberöverenskommelsen – en överenskommelse som på ett tydligt sätt hanterade just de problem som Anna Kinberg Batra nu vill lagstifta bort.
Det var uppenbarligen fler än jag som tyckte att kovändningen i frågan var märklig. Även bland de moderata riksdagsledamöterna väckte beskedet starka reaktioner. Nu byter Anna Kinberg Batra fot igen och säger till Expressen att hon ”har inte föreslagit några nya regler”.
Hur vill Moderaterna egentligen ha det? Vi Socialdemokrater har varit tydliga med att vi gärna ser samverkan och överenskommelser med andra partier, men det går inte att lagstifta fram politiska avtal.
Decemberöverenskommelsen kom till stånd i en situation av parlamentariskt kaos. SD hade brutit praxis och röstat ned regeringens budget. De borgerliga partierna stängde först dörren för gemensamt ansvarstagande men kom sedan till förhandlingsbordet för att undvika ett nyval. De hade goda skäl. Dels skapades möjligheter för Sverige att kunna regeras. Dels undvek de det förestående nyval som sannolikt hade inneburit att KD fått lämna riksdagen.
Decemberöverenskommelsen var tänkt att hålla i minst åtta år. Endast tio månader senare bröts den av Moderaterna, helt utan att meddela övriga parter som avtalet slöts tillsammans med. De hävdade att KD fällde Decemberöverenskommelsen, med motiveringen att om en part bröt avtalet fanns inget avtal kvar. Det är en personlig tolkning från Anna Kinberg Batra, som själv undertecknade avtalet. Det är ingenting som överhuvudtaget reglerades i överenskommelsen.
Motiven till att bryta överenskommelsen var förmodligen helt andra. Många menar att Anna Kinberg Batra ville undvika en strid där hon, likt Ebba Busch Thor, riskerade att köras över av sitt parti. Nu ett par veckor senare, med partistämman avklarad, säger hon i DN att ”det är sämre utan den än med den” och förordar en ny hårdare linje som inte bara bygger på ett handslag utan på lagstiftning.
Hon säger också att hon förväntar sig att Stefan Löfven fortfarande håller sin del av avtalet och släpper fram det största politiska blocket. Vi Socialdemokrater har såklart ingen skyldighet att hålla ett avtal som Moderaterna har brutit.
Sveriges parlamentariska system bygger på överenskommelser och samarbete. Majoritetsregeringar är ovanliga och vi har en lång tradition av att arbeta över blockgränserna. Under den här mandatperioden har vi sett flera goda exempel i överenskommelsen om migrationen, försvaret, betygen och om pensionssystemet. Det är frågor där gemensamt ansvarstagande skapar förutsägbarhet och trygghet. Det är ytterst en fråga om förtroende och om ansvar. Det demokratiska systemet bygger på att väljarna kan ha förtroende för att folkvalda politiker står vid sitt ord och tar ansvar. Om man aspirerar på statsministerposten måste man kunna stå vid sitt ord. Vi kan inte lagstifta bort oförmågan att hålla ingångna avtal.
Att jag tycker att många av Moderaternas förslag är fel väg att gå är inget nytt. Men de senaste veckornas motstridiga besked gör det svårt att ens förhålla sig till vad de egentligen vill. Jag och många med mig undrar, vad tycker egentligen Moderaterna?
Tomas Eneroth,
Gruppledare, Socialdemokraterna