Sluta diskriminera oss om vi ska jobba längre
Debattören: I Sverige är yngre människor alltid lite mer värda än oss äldre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-01-16
DEBATT. Åldringar ses i samhällsdebatten som ett problem. De arbetar inte, tillför inte samhället något och representerar inte heller vår framtid. Och ändå envisas de att finnas till, bortom sin nytta. Som om människovärdet skulle ligga i den ekonomiska nyttan.
I högtidstalen är visserligen alla människor lika mycket värda, fast yngre människor är alltid lite mer värda.
Att vi lever längre och blir allt fler äldre är glädjande, samtidigt som det ofta uppfattas som problematiskt när påfrestningarna ökar på välfärdssystemen.
Men problemet är inte att de äldre blir fler, utan att personer i arbetsför ålder blir färre.
Och eftersom pensionärer lever längre och bytt käpp mot motionsstavar, bör de kunna bidra med ytterligare några års lönearbete – anser våra politiker.
Det är lätt att överdriva demografins betydelse men också att överskatta pensionärernas försörjningskrav – och – underskatta deras försörjningsbidrag. För det borde vara lika naturligt att se på äldreomsorgen som på barnomsorgen.
På samma sätt som den är en förutsättning för att föräldrarna ska kunna arbeta, är äldreomsorgen ofta en förutsättning för att de äldres vuxna barn ska kunna arbeta fullt ut. Ändå måste 140 000 yrkesverksamma gå ner i arbetstid för att ta hand om äldre anhöriga.
Från att ha legat i topp i Europa vad gäller tillväxttakten i sysselsättningsgrad bland äldre, tillhör Sverige nu de länder med den svagaste utvecklingen. Den återinförda särskilda löneskatten för seniorer är en bidragande orsak. Sverige toppar inte heller listan på länder som i övrigt stimulerar äldre att stanna kvar i arbetslivet. Varken när det gäller att motverka åldersdiskriminering, ta till vara den seniora kompetensen eller anpassa ledarskap och arbetsorganisation till de äldres behov.
Attityden att ungdom går före erfarenhet innebär en väldig begränsning och samhällsekonomisk förlust.
Undersökningar visar att 4 av 10 löntagare vill jobba efter pensionsåldern om arbetslivet anpassas till äldre. Så sker dock sällan. Men varför är detta så svårt när det är möjligt för arbetande småbarnsföräldrar?
Åldersdiskriminering gör sig påmind även i andra sammanhang som ger avtryck, direkt eller indirekt, på arbetslivet. Exempelvis i våra demokratiska församlingar, i hälso- och sjukvården och vid inkomstbeskattning.
I riksdagen är åldersfördelningen allt annat än jämn. Här finns ett tiotal ledamöter som är 65 år och äldre, drygt 3 procent av antalet ledamöter, medan de äldre motsvarar cirka 27 procent av valmanskåren.
Och kvinnor över 74 år kallas inte in för avgiftsfri mammografiundersökning och de flesta ålderspensionärer beskattas efter högre skattesatser än förvärvsarbetande.
Många förslag som Pensionsgruppen nyligen fört fram är både rimliga och nödvändiga att förverkliga. Som att vi inte kan arbeta en allt kortare del av ett allt längre liv och samtidigt kräva högre pensioner och bättre vård- och omsorg.
Men så länge som vi inte kommer till rätta med åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden, finns inbyggda svårigheter att förverkliga förslagen om höjd pensionsålder.
Därför borde regeringen omgående utarbeta en offensiv nationell strategi som slår hål på de stereotypa bilderna av äldre arbetskraft och anvisar vägen mot ett hållbart arbetsliv. För hittills har arbetsmarknaden inte visat sig mogen att anpassa arbetet till äldre personers förmågor.
Jöran Rubensson
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.