Ska jag leva i celibat för att få lämna blod?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-12-13 | Publicerad 2016-06-30
Debattören: Blodcentralen sa nej – för att min kärlek är en man
DEBATT. Hejsan Storsjötappen, Blodcentralen och framför allt Socialstyrelsen. Tack för er påminnelse om blodgivning. Tyvärr är det ju så att ni är obehagligt fixerade vid min partners kön. Och det tänkte jag att vi skulle prata om nu.
För någon månad sedan gick jag spontant in på blodcentralen och bad om att få ge blod. Jag har ju trots allt en ovanlig blodtyp som behövs just nu i och med sjukhusens blodkris. Jag har även blodplasma som drygt 7 miljarder människor på denna jord skulle kunna ha användning av när det behövs.
Hur som helst berättade jag sanningsenligt för personen bakom disken att jag lever i en monogam relation med en man och att vi båda har testat oss mot diverse blodsjukdomar med negativt utslag. Ingen av oss har alltså något slags virus i vårt blodomlopp. Personen bakom disken skruvade på sig. Obekväm. Besvärad. Ville uppenbarligen inte sitta i den sits hen satt i.
”Tyvärr kan vi inte ta emot ditt blod”, berättade hen och la sedan fram ett papper om blodcentralens krav för blodgivare, med Socialstyrelsens direktiv.
Jag läste igenom pappret och kom fram till punkten som berörde mig. Förutom att checka allmänt hälsotillstånd ville ni alltså att jag skulle göra en grej innan jag återkom till er. En liten, ynka minipyttegrej.
Ni ville att jag skulle leva i celibat i 365 dagar. Tre-fucking-hundra-sextiofem-sjukt-jävla-långa dagar. Utan sex. Seriöst. Ni ville att jag skulle trotsa fyllekåthet, årsdagar, alla hjärtans dag och diverse andra situationer som bara kan få en att vilja ligga lite. För då! Då kan jag äntligen få ge blod.
Det är ett sådant extremt kränkande krav av er Socialstyrelsen. Vakna, tack. Jag är faktiskt kär. Explosivt, glittrande jävla fjärilskär. Och kåt. Som rätt många andra i min ålder (och andra åldrar!) också är.
Har någon av er beslutsfattare testat att hålla er från att ligga med någon ni är extremt förälskad i (och attraherad av) och som visar samma ömsesidiga känslor gentemot er? WOH! I'll tell you. Inget blod i världen är så starkt som det som forsar när jag får vara tillsammans med min partner. Det vill jag lova. Kroppsligt och själsligt. Spelar ingen roll om det är sex eller en kram när vi ses efter en arbetsdag.
Jag har en kompis, vars partner även är min partners bästa vän. Vi blev tillsammans ungefär samtidigt och har alltid tyckt att det varit lite sådär romcom-snuttegulligt med oss två par som även är så pass nära vänner. Skillnaden på oss är den att samhället skulle etikettera min relation som ”homosexuell” eller ”samkönad”, och min manlige väns relation som ”heterosexuell” eller ”olikkönad”.
Om vi nu ponerar att min vän får samma spontana göra-en-bra-sak-tanke och går in på blodcentralen och säger: ”Hej! Jag skulle vilja ge blod. Jag lever i en monogam relation med min tjej sedan 1,5 är tillbaka och jag uppfyller de flesta av era krav på blodgivare. Jag har nyligen testat mig mot diverse blodsjukdomar och enligt läkarens svar är jag helt frisk”.
Eftersom han lever upp till kraven om att vara frisk, väga mer än femtio kilo, inte varit i något speciellt riskfyllt land på sistone och varken har piercingar eller tatueringar yada-yada så skulle han få ge blod. Storsjötappen, Blodcentralen och Socialstyrelsen skulle alla nicka och ge sitt medgivande.
Vad han gör i sin monogama sänghalm spelar då ingen roll för Blodcentralen. Det spelar bara roll att den han gör det med är en tjej, och att hon i sin tur uppfyller diverse krav, såklart.
Ja, och då tror Blodcentralen på hans ord.
Det gör de inte med mitt. För alla vet ju att bögar ligger runt. Och vi kan inte hålla oss till en person. Det är omöjligt. Ha.
Det finns alltså statistik på att ”män som har sex med män” i större utsträckning drabbas av hiv än andra. Ja. Sant. Men det är fortfarande inte skäl nog till sådana extremt diskriminerande åtgärder. Jag vill kunna vara trovärdig oavsett vad statistiken säger.
Och om ni nu är så desperata efter blod som ni säger, varför gör ni inget åt detta? Varför sitter ni där och väntar på att vi ska sluta knulla med varandra?
Testa mig. Testa mitt blod. Jag kan göra ett blodtest och ett till efter tre månader för att ni ska vara 170% säkra på att jag inte kan smitta någon med mitt blod. Den proceduren är mycket mindre smärtsam än att avstå från det andra ni önskar att jag bör göra. Så absolut, det gör jag.
Något jag däremot vägrar att göra är att acceptera att min trovärdighet som samhällsmedborgare och blodgivare är mindre än någon annans bara för att jag delar samma sprudlande kärleks- och kåthetskänslor som många av de blodgivare i min omgivning gör, men till ett visst kön.
Det luktar för mycket av ihängande sjuttiotalsvärderingar här. Så jag tänker gladeligen fortsätta ligga och vara jävligt kär tills ni ändrar reglerna.
Tills dess kommer ni få liknande svar på era påminnelser.
Max Hällström
Texten har tidigare varit publicerad på skribentens Facebook-sida.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.