"Regeringens klimatpolitik krockar med FN:s budskap"
Våga beskatta fossila bränslen! Det är det tydliga beskedet från FN:s klimatpanel IPCC i en ny rapport om vägval i klimatpolitiken.
Det råder stor enighet i panelen om att ett pris på koldioxid är ett effektivt sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Det kan handla om en skatt eller andra ekonomiska styrmedel.
Det vetenskapliga stödet för ekonomiska instrument är starkt. Med en kraftfull höjning av priset på koldioxid kan halten av koldioxid i atmostfären enligt FN:s klimatpanel pressas ner till 550 ppm. Det är den nivå som forskarna anser att vi måste klara för att förhindra allvarliga framtida klimatförändringar. En tydlig prissignal gör att investeringar i miljövänliga lösningar blir lönsamma.
Det tydliga budskapet från FN:s klimatpanel står i skarp kontrast till den defensiva klimatpolitik, som nu bedrivs av regeringen Reinfeldt. Hittills har regeringen inte vågat vidta några åtgärder, som höjer kostnaden för att släppa ut växthusgaser. Istället gömmer man sig bakom motsägelsefulla bortförklaringar.
Å ena sidan säger man sig veta att “morötter” är bättre än “piskor” i miljöpolitiken. Detta betyder i klartext att man inte vill belasta företag, hushåll och annan verksamhet med miljöskatter.
Istället ska de som främjar miljön belönas.
Å andra sidan säger man sig inte veta tillräckligt om vad som egentligen är en bra miljö- och klimatpolitik. Därför måste frågan utredas. Inte mindre än tre organ har tillsatts för att förhala frågan om konkreta mål och åtgärder i klimatpolitiken – ett råd, en kommission och en parlamentarisk beredning.
Efter rapporten från FN:s klimatpanel, blir regeringens bortförklaringar alltmer ihåliga.
Två frågor måste ställas:
För det första: Är regeringen beredd att ompröva uppfattningen att “morötter” ska ersätta “piskor” i miljöpolitiken? Tänker man godta den vetenskaplig baserade slutsats, som presenteras av
FN:s klimatpanel, nämligen att ett pris på koldioxid
effektivt minskar utsläppen av växthusgaser?
För det andra: Är den samlade kunskap som presenteras i rapporten tillräcklig för att regeringen ska kunna vidta klimatpolitiska åtgärder? Eller tänker man fortsatt hävda att brist på kunskap motiverar brist på handling?