Upp till pamp!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-01
För en månad sedan bad vi läsarna om hjälp att skriva ”Folkets förstamaj-tal”.
Sedan dess har bidragen strömmat in. Många är fortfarande ilskna på arbetarrörelsens toppar. Andra bidrar med pigga förslag och paroller.
Vi har flätat ihop ett urval av bidragen till ett tal.
Under arbetets gång har kända och okända debattörer hört av sig och bett att få skriva på Aftonbladet Debatt i dag. Vi har nekat dem alla. I år skriver vi folkets förstamaj-tal.
Tack för hjälpen!
Kamrater! Den ”röda adeln” sluter leden. Den verkar inte ha minsta förmåga att läsa av vad som sker. Vi upphör inte att förvånas! Just nu sticker både Mona Sahlins och Wanja Lundby–Wedins agerande oss i ögonen. Det är oss längst ned; sjuka, arbetsskadade och vanliga pensionärer som till och med har fått sänkt pension Wanja ska företräda. Alliansen behöver ingen hjälp att ösa miljoner över redan överbetalda direktörer. Nu trampar Mona in och tar sin olycksyster i försvar. Därmed får politikerföraktet ytterligare bränsle.
Wanja och Mona, ni har delat arbetarrörelsen! Många av oss vill att ni avgår, men många vill också att ni ber om förlåtelse. Erkänn era misstag, erkänn att ni missbrukat vårt förtroende. Ni har fjärmat er från våra önskemål och värderingar i takt med klättringen på karriärstegen.
I fortsättningen ska arbetarrörelsen och dess folkvalda representanter med all kraft kämpa för ett mer rättvist samhälle. Det vackra pratet om ”alla människors lika värde” ska inte längre bara vara tomma ord. Visst måste det finnas löneskillnader i ett fungerande samhälle, men de ska hållas inom anständiga ramar. När vi sopat rent framför vår egen dörr ska vi också med alla tillgängliga medel verka för en rättvis lönepolitik över hela linjen. Ett riktmärke är härvidlag att den högst betalde samhällsmedborgaren ska kunna tjäna tio gånger mer än vad en heltidsanställd med den lägsta inkomsten gör.
Från och med i dag kräver vi av politiker och förtroendevalda som representerar oss i olika frågor att börja leva på riktigt i Sverige. Även om ni har partiets eller organisationens förtroende att föra dess talan betyder inte det att ni har vårt förtroende. Fram till i dag har ni politiker levt i en tillvaro långt från den vi medborgare lever i varje dag och sekund.
Nu, kära politiker, är det val nästa höst och ni vill naturligtvis ha vårt fortsatta förtroende. Därför kräver vi att ni avsäger er de förmåner som inte gäller alla i samhället.
Vi ska från och med nu inte jobba mer än heltid – anledningen är att vi blir för trötta för att kunna fatta kloka beslut när vi aldrig får sova ordentligt och bara jobbar hela tiden. Vi är ju inte mer än människor!
Från och med nu ska vi också aktivt motivera och lyfta fram nya unga krafter, som är med i tiden, och stötta dem till hundra procent med vår erfarenhet och helt enkelt strunta i makt och prestige. Vi ska öppna våra ögon och sinnen och inse att vi lever i en föränderlig värld på 2000-talet. Då kan vi inte ha ett parti eller organisationer som fungerar på samma vis som på 1900-talet.
LO bör bli partipolitiskt obundet och i stället börja representera sina medlemmar. Socialdemokraterna bör samtidigt lägga om strategi. I stället för att enbart kritisera borgarna ska partiet visa att det har egna idéer och åsikter. Och presentera ett trovärdigt valmanifest inför 2010.
Vi behöver en kraftsamling för en rättvis och mer solidarisk politik! Nu ska vi tänka på alla pensionärer och då speciellt på sjukpensionärer som får huka rygg och skämmas för att de beskylls för att vara parasiter. De är sjuka, svälter och blir kränkta. Det accepterar vi inte!
Alla fattiga i Sverige som höga politiker inte låtsas om och inte vill se. Barn som går i samma kläder ett helt år, barn som aldrig får åka på semester eller tvingas gå med mamma till kyrkan för att få lite mat. Det accepterar vi inte!
Barnen är vår framtid! På en av våra skolor går 330 elever. 5,2 tjänster ska tas bort innan året är slut. I klasserna går det 26 elever på en ordinarie lärare plus en extra lärare som är stöd till elever och lärare. Skolan är barnens framtid och utan resurser kommer många barn att glömmas bort. Det accepterar vi inte!
Integrationspolitiken är totalt misslyckad! Människor far illa, fördomar flödar och solidariteten mellan människor urholkas. Det accepterar vi inte!
Framtiden? Vem tänker på den? Vad är det för samhälle vi ska bygga?
Ärligt talat skiter vi i budgetar i balans. Vi vill arbeta och bidra till utveckling, vi vågar tänka nytt och vi vågar gå nya vägar. Släpp medborgarna loss det är vår! Låt oss drömma om ett bättre samhälle, nyttja alla krafter till att investera i morgondagens samhälle. Vi ska arbeta oss ur krisen, inte svälta oss ur den.
Obama sade ”Yes we can” – vi säger ”Våga verklighetens Sverige!”.
Aftonbladetläsare