Tvivlar på utvidgad avlyssning – trots det ska jag rösta för
I dag beslutar riksdagen om det kontroversiella förslaget om en utvidgad signalspaning som innebär att hela det svenska folkets datakommunikation över nätet blir föremål för genomlysning. Även om regeringen har varit mycket lyhörd för den kritik som riktats mot det initiala förslaget och genomfört förändringar till det bättre, kvarstår den grundläggande kritiken. Att inrätta ett verktyg som möjliggör en generell avlyssning av hela svenska folket är principiellt felaktigt.
En inskränkning av den privata integriteten måste vara rimligt avgränsad och stå i proportion till värdet av den information som staten kan tillgodose sig. Med dagens datateknologi är det extremt enkelt för vem som helst att gratis tillgå krypteringsprogram som i realiteten är omöjliga att knäcka.
Detta är ett faktum som världens datasäkerhetsexperter, kryptologer och även försvarets radioanstalts (FRA) egen ansvarig personal (motvilligt) kan vidimera.
Terroristers och representanter från främmande makter kan med andra ord mycket enkelt undgå avlyssning. Vanliga människors mejltrafik står däremot öppen för genomlysning.
Jag tvivlar inte för en sekund på att vår regering har goda intentioner. Däremot är jag inte beredd att gå i god för kommande regeringars avsikter. IB-affären är inte minst ett exempel på att stor försiktighet bör iakttas. Därför bör vi i stället för att bygga upp en infrastruktur för generell avlyssning, stifta skarpa lagar som förhindrar alla regeringar från att tillämpa generell avlyssning. Även om det i tider av terrorism och allmän säkerhetspolitisk oro ter sig bekvämt att stärka underrättelseverksamhetens möjligheter till övervakning, måste den privata integritetens helgd värnas. Abraham Lincoln var kanske den som formulerade detta bäst: ”den som byter integritet mot säkerhet har till slut varken eller”.
Trots detta kommer jag att rösta för förslaget och mot min egen inre övertygelse. Att regeringen har ett fullgott regeringsunderlag i riksdagen är ett överordnat mål. Alla politiker kommer vid något tillfälle tvingas rösta mot sitt eget samvete pga partikompromisser. Detta är en del av den politiska verkligheten.