"Därför måste Turkiet vara med i EU"
Margot Wallström: De som motsätter sig medlemskapet verkar se EU som en ö i solen.
Turkiets önskan att ansluta sig till EU går långt tillbaka och redan 1963 slöts ett associationsavtal med dåvarande EEC. Som för varje annat kandidatland ligger respekt för de mänskliga rättigheterna, yttrandefrihet, religionsfrihet, demokrati och rättstatens principer som grund för medlemskaps-förhandlingarna med Turkiet.
Just nu går Turkiets förhandlingar med EU på sparlåga. EU:s utrikesministrar beslutade i måndags, på förslag av EU kommissionen, att förhandlingarna inom de områden som rör Turkiets restriktioner mot Cypern skall bromsas. Turkiet måste uppfylla sina förpliktelser och utvidga sin tullunion till alla EU:s medlemsstater.
Turkiets reformarbete har gjort att argumenten mot landets EU-medlemskap har förlorat en del av sin styrka, även om en hel del återstår att göra till exempel vad gäller yttrandefrihet, religionsfrihet och minoriteters skydd. I stället hävdar kritikerna att EU inte kan ta med en ny medlem av Turkiets storlek, att ett turkiskt medlemskap skulle orsaka allvarliga säkerhetspolitiska problem, och sist men inte minst – att EU är en gemenskap som grundar sig på kristna värderingar.
Argumentet att Europa inte är redo att integrera Turkiet är politisk taktik. Särskilt mot bakgrund av framgångarna med EU:s senaste utvidgning – den största någonsin. EU har tidigare lyckats med att både utvidga unionen samt fördjupa samarbetet. Det kan göras igen. Men ett utvidgat EU behöver institutionella reformer till exempel mer effektivt beslutsfattande och mer öppenhet. Behovet av förbättringar har ju inte försvunnit bara för att förslaget om ett konstitutionellt fördrag har lagts på is.
Ett turkiskt EU-medlemskap kommer att stärka Europas roll i världspolitiken. De säkerhetspolitiska argument som användes för anslutningen av Polen, Baltikum och andra stater gäller också för Turkiet. De som motsätter sig Turkiets medlemskap verkar se EU som en ö i solen, omgiven av goda och välvilligt inställda grannar. Europas geografiska läge är emellertid långt ifrån en dröm. Europa måste stabilisera sin egen periferi för att bättre kunna hantera problem i grannskapet som påverkar oss. Hittills har alla kriser i Mellanöstern haft direkta effekter i Europa, och det kommer att ske i ännu högre grad i framtiden. En stabil demokrati i ett muslimskt samhälle kan bli en förebild för en muslimsk värld som är i starkt behov av sådana förebilder. Dessutom skulle Turkiets medlemskap visa att islam och demokrati går ihop och därmed hjälpa till att få till stånd positiva attitydförändringar gentemot Europa i den muslimska världen.
Det har aldrig funnits några religionskriterier för EU-medlemskap. I dag finns minst femton miljoner muslimer i EU. Att neka Turkiet inträde av religiösa skäl vore en falsk och farlig signal. Påvens resa nyligen till Turkiet och hans stöd för ett framtida turkiskt EU medlemskap är därför viktigt. Det nya utvidgade EU kommer under överskådlig tid att vara en politisk och ekonomisk union där mångfald är regel och inte undantag.
Det kommer att krävas mod och politisk handlingskraft av Europas ledare att möta de kritiska och oroliga röster som finns bland EU:s medborgare när det gäller ett turkiskt EU medlemskap. Utbyten mellan det civila samhällets olika organisationer spelar därför en viktig roll för att utöka och förbättra de mellanfolkliga kontakterna.
Det finns inga genvägar till Europa, bara den vanliga vägen som innebär att man genomför alla nödvändiga reformer och uppfyller anslutningskriterierna. Jag underskattar inte den omfattande modernisering och reformering som Turkiet måste genomgå för att bli EU-medlem. Vägen dit är lång – inte bara politiskt och ekonomiskt utan också vad gäller respekten för yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och minoriteter. Det beror på ömsesidig förståelse hur svår den vägen blir – i EU för vad det moderna Turkiet verkligen är, i Turkiet –för vad EU-medlemskapet verkligen innebär.