Satiren blir verklighet
Christer Linden: Det förefaller inte troligt att företagen plötsligt skulle börja betala golfavgifter för folket på golvet.
”I am a golfer.”
Så skämtade en gång Rowan Atkinson när han i en sketch i BBC:s humorprogram ”Not the nine o’clock news” öppnade vad som skulle föreställa torypartiets konvent i Brighton.
Nästa replik var liksom given, ”we are all golfers”, där vi och alla i sammanhanget inte avsåg alla i ett vidare perspektiv och där vi nog i första hand avsåg de med medlemsbok.
Självfallet handlade inte sketchen om golf utan om växande klyftor i samhället och segregering under den Thatcherska eran i Storbritannien.
När regeringen nu kommer med sitt senaste utspel gällande friskvård förefaller det snarast som om tänkarna på Timbro suttit på kammaren och tittat på gamla videorullar. Dessvärre har man uppenbarligen inte uppfattat satiren, ett rent förbiseende måste vi förmoda, utan i stället gjort antiidéerna till sina.
Nu kommer på allvar förslag om att göra utgifter för exempelvis golfspel och ridning till avdragsgilla kostnader för friskvård i företagen. Motivet skulle vara att såväl golf som ridsport blivit folksporter och numer utövas i så breda folklager att vi alla skulle gynnas av förslaget.
Utan att ha några vetenskapliga belägg för saken så tror jag, och nu kanske jag luftar lite av mina fördomar, att det finns större förutsättningar att hitta en morgonyster ryttare i Djursholm än i till exempel Vårby Gård.
Själv spelar jag golf och kan enkelt konstatera att golfspelandet under de senaste åren klart har minskat i omfattning, utövarna är färre och undantagsvis händer att jag får spela tillsammans med någon med annan etnisk bakgrund eller som delar de värdegrunder jag själv står för, och som jag inte haft sällskap med till banan.
Det förefaller näppeligen troligt att företagen plötsligt skulle börja betala golfavgifter för folket på golvet eller börja köpa in ridhästar till allmänt åtnjutande.
Om nu detta ändå skulle ske i någon utsträckning, vilket ju måste vara förhoppningen, återstår ändå en icke obetydlig skara av pensionärer, arbetslösa, studerande och sjukskrivna som inte hamnar inom ramen för företagens friskvård utan är hänvisade till det allmänna där sannolikheten att golf och ridning ska komma upp på rehabagendan förefaller minimal.
Däremot öppnas möjligheten för företagare att i bolaget dra av vad som för de flesta av oss är privata, omkostnader och därmed erhålla en skatterabatt. Bara genom konstruktionen på förslaget finns det all anledning att fundera över om det inte finns en liten risk att förmånerna i första hand skulle tillfalla företagsledare och chefer.
Självfallet har inget nämnts i förslaget om att motsvarande utgifter för den enskilde skulle bli avdragsgilla i den privata deklarationen.
Förslaget, som det lades fram, är inget annat än ett led i den omfördelningsprocess som påbörjats av alliansen och som ofelbart kommer att öka klyftorna i samhället och späda på segregeringen ytterligare.
Vad blir nästa nöje som skatterabatteras? Hästpolo? Formel 1? Lerduveskytte? Tennis? För det är väl ingen som tror att det blir ishockey, pingis eller boxning?
Lika lite som vi och alla verkligen betydde alla i satiren betyder vi och alla verkligen oss allihop i det här alliansförslaget.
Satiren är på väg att bli verklighet, låt inte verkligheten bli till satir.
Dagens debattör
