Replik: Personal på HVB-hem saknar vårdkompetens
Ännu en gång har en ”kunnig” vuxen sagt sitt i debatten om vården av unga missbrukare. Rasmus Andersson, utbildningsansvarig på Hasselakollektivet, slår ett slag för Sveriges fantastiska HVB-hem. Och det gör lika ont varje gång?
Rasmus Andersson säger att det finns en koppling mellan ökat våld och färre placeringar på HVB-hem. Det är fel.
Jag vet vad jag talar om. Jag har själv varit där. På ett av Sveriges många HVB-hem, undangömda i små byar. Jag är en av dem som blivit bortskickad av socialtjänsten med ett löfte om ett bättre liv. Jag har mött en miljö som var sämre än den föregående. Jag har som femtonåring suttit i mörka rum bland ungdomar som mått psykiskt dåligt och personal som inte haft något utbildning. Jag har tagit del av Sveriges fantastiska vårdsystem där jag blev bortkastad som en påse sopor. Jag har suttit och skrikit efter hjälp utan att ha fått någon behandling överhuvudtaget. Jag har blivit skickad mellan akutavdelningen på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken och HVB-hemmet för att ingen vuxen hade ork eller lust att hjälpa mig. Och främst ingen kompetens. Jag har fått en uppsjö av mediciner för att lyfta mig själv när ingen annan orkade.
Jag har också kommit hem från ett av dessa behandlingshem och inte fått något som helst bemötande av socialtjänsten. Jag har kommit hem och allt har blivit värre. Jag har efter ”behandlingen” funnit mig längre ned i missbruket än innan.
Vet du, Rasmus Andersson, hur ont det gör att som ungdom bli sviken av vuxna runt omkring sig? Vet du hur rädd jag var jämt och ständigt när jag befann långt hemifrån i händerna på människor som inte hade en aning om vad de gjorde?
Jag lämnade behandlingshemmet medan de andra ungdomarna var kvar där. Det har gått bra för de flesta, men inte för alla.
Vet du, Rasmus Andersson hur djupa sår det rev i mig när jag fick veta att en av de placerade på mitt förra behandlingshem hade tagit livet av sig där? Vet du hur frustrerande det var när jag insåg att det lika gärna kunde varit jag som blivit hittad död av en anställd som skulle finnas där för att hjälpa?
Det får inte finnas någon som faller utanför systemet. Det kan inte få skickas ungdomar som mår psykiskt dåligt eller som har ett missbruk till behandlingshem utan behandling. Det får inte finnas någon felmarginal när det gäller människors liv. Unga människors liv. Och om jag fortfarande inte lyckats övertyga någon med mina egna bevis så finns det nygjorda undersökningar som visar på katastrofala resultat från Sveriges HVB-hem. Det är inte en stor andel som blir hjälpta. Jag önskar att jag kunde göra en skillnad nu innan fler far illa. Men det kan jag inte. Det krävs utbildning och en hög post inom yrket. Allt jag kan göra är att be för dem som ständigt hamnar i händerna på ”kunniga” vuxna.
Så Rasmus, vem blir nästa massmördare? Du, jag eller socialtjänsten?