Ge barnen rättskydd
Monica Dahlström-Lannes: Inrätta en kommission för sexuellt utsatta barn
När JK driver rättssäkerhetsprojekt så gäller det alltid oskyldigt dömda. Men vilket rättsskydd och vilken rättssäkerhet har de utsatta barnen? Av polisanmälda sexualbrott mot barn leder bara cirka 10 procent till åtal. Också de drabbade barnen skulle behöva en kommission som granskade deras fall.
Justitiekanslern Göran Lambertz kritiserar rättsväsendet och kräver en resningskommission framförallt för de som dömts för sexualbrott mot barn.
JK hänvisar till Jan Guillou som expert på barns trovärdighet. Att en av landets högste jurister använder en författare som sakkunnig är både uppseendeväckande och oroande. Guillou är ju känd för att blanda fiktion och verklighet, också inom rättsområdet.
Har JK verkligen inte läst forskningsrapporten ”Bevis 6”? (red: professor Christian Diesen) eller Rädda Barnens böcker ”Barn som inte berättar” och ”Varför berättar dom inte?” om avslöjade barnpornografibrott och tysta barn som drabbats av grova sexuella övergrepp.
Det finns godtagbara förklaringar till att barn ljuger, skriver Göran Lambertz, men säger inget om barns lojalitet eller vuxnas hot som får utsatta barn att ta tillbaka sina berättelser. Ett vanligt fenomen som inte ska blandas ihop med lögner och fantasier.
JK vill också återinföra vittnespsykologer, som ofta inte har någon barnpsykologisk erfarenhet.
Som den vittnespsykolog som i rätten uppgav sig vara legitimerad psykolog och filosofie doktor, men visade sig inneha doktorstiteln i ämnet ”demokratin inom arbetarrörelsen”, alltså inte alls i ämnet barn.
Som JK vill vi alla ha välutbildade poliser och kunniga åklagare. För när rätt utbildade personer handlar i rätt tid och rätt ordning, så brukar resultatet bli bra, också för barnen.
Men när förutsättningarna inte finns, hur ska då till exempel polis och åklagare kunna utföra ett bra arbete? Hur ska ett barn våga berätta när den misstänkte pappan, som har hela vårdnaden, är den som hämtar och överlämnar barnet för polisförhör?
Många barn tvingas tyvärr bo hos eller umgås med den misstänkte under pågående förundersökning. Någon lagstadgad ”frizon” under polisutredningen finns inte.
Socialtjänsten har också ansvaret för ett tillfälligt omhändertagande när ett barn uppvisar skador och snabbt behöver bli läkarundersökt. Men när socialtjänsten inte ingriper och den misstänkte får bestämma så står polis och åklagare maktlösa. Skadorna dokumenteras inte och eventuella bevis försvinner. Utredningen läggs ned.
Men det finns fler orsaker till att åtal inte väcks. Till exempel poliser som inte fått tillstånd av åklagaren att förhöra barn, fullt hörbara. Hur hanterar JK sådana fall?
Det är också allvarligt att JO tycker det är rätt att göra fel, till exempel när åklagaren inte ens inleder en förundersökning eller lägger ned den utan att inhämta barnens version, förhöra vittnen eller ta in rättsintyg. Att fatta beslut utan beslutsunderlag får annars kritik av JO, men då gäller det ekonomiska brott, inte brott mot barn.
För att få en allsidig belysning av barns rättsskydd måste JK komplettera sin utredning ur ett offer- och barnperspektiv, förslagsvis i samarbete med Barnombudsmannen och Brottsoffermyndigheten.
För att säkerställa barns rättigheter bör en särskild kommission inrättas i Barnkonventionens anda.
Dagens debattör
